Mellan tio och sjuttio

Kom just hem igen efter middag i Gamlestan. En riktigt het dejt. Riktigt sexigt. Eller. Nej.
Bara lite sedvanlig currygryta på tu man hand med miss BFF. Sedan välte hennes kille ut currygrytan på golvet och det såg ut som kräks. Vi roade oss med att fota mig när jag låg på golvet med en ölburk brevid "spyan". Vi tog även ett par kort när jag hulkade på huk.
Har jag nämt att jag är lättroad?

Dessutom passade jag på att läsa i en bok som hon har hemma som heter "Visa mig hur?" där alla tips mellan himmel och jrod står. Numera vet jag exempelvis hur man förlöser någon i en taxi, vart i rummet jag helst ska placera en fontän i enlighet med fenh shui samt hur man flörtar med kroppsspråk (framåt lutad med handflatorna uppåt tydligen).
Nu ska jag duscha, städa undan bland flyttkartongerna i mitt sovrum samt läsa tre dommar på exakt 61 minuter.
Det stod INTE i boken men jag tror ändå att det kommer gå som en dans.
58 minuter kvar. I better run.
                                                                                                  

Omhändertagande enligt LVU får göras antingen på grunden miljö (2§) eller beteende (3§).
Som beteende räknas missbruk av alkohol, narkotika, flyktigasubstander och doping. I läroboken som jag har som komplement till lagboken står det att alla beroende framkallande medel som brukas i unga år ska räknas som missbruk. Dock ej nikotin (!).
Jag vet att det är allvarliga saker och jag vet att det kanske inte är riktigt rätt att driva med det här men herregud. Vem, VEM, trodde på allvar att man skulle klassa rökning och snusning som belägg för omhändertagande enligt LVM?
Då ska man ju inte ens läsa lagboken för då är man för dum för att fungera.
Ska man typ gå runt på torget och utreda alla 14-åringar som står och tjuvräker bakom konsum, just på den grunden ATT de tjuvröker?

Det är skönt att man kan få skratta lite mitt i allt elände. Och med elände vet jag inte om jag menar alla RÅ exempel i boken eller att jag måste plugga.
Fast jag får väll säga det första, annars vore jag väll inte riktigt PK och ni vet väll alla att är det någon som är PK i alla avseenden, jämt så är det jag ;)

                        

Inatt var första gången på länge som jag vaknade kallsvettig och darrig mitt i en mardröm. Sådär riktigt filmiskt.
Jag hade en sån frukstansvärd mardröm, men eftersom det var så verklighetsbaserad (om en dröm kan vara det?) vill jag inte skriva mer precis om den för att inte lämna ut någon. Nog var det också därför som den var så jävla hemsk!
 Det var iallafall en person som tog en överdos och vi hittade personen på en toa och jag fick total panik och skulle ringa 112 men ingen av de 3 telefonerna i huset fungerade och jag blev bara mer och mer panikslagen. Sedan var det massa om och men och personer runt omkring.
När jag var som mest i panik vaknade jag.

Ända tills nu var jag övertygad om att personen i fråga faktiskt hade dött, så jag var tvungen att kolla upp det.
Inget dödsfall. Skönt.
Jag har en tendens att få för mig att jag drömmer sanndrömmar.
Det värsta är väll att jag drömde den hemska drömmen bara för att jag pluggade Lagen Om Vård av Missbrukare i vissa fall igår kväll. Känns ju bra. Nu får jag mardrömmar av att läsa om lagarna, frågan är hur det ska gå när jag är socionom och måste tillämpa dom?
ehhh...nu ska jag försöka återhämta mig från nattens mardrömmar med lite plugg.

                                             

                      

Tidigare har jag förhållit mig relativt passiv gällande statusuppdateringar på facebook. Alltså uppdaterat har jag gjort, så till den milda grad att folk börjat fråga om jag inte har något liv. Nej, det har jag inte. Jag är singel, bor hemma hos mina föräldrar och har i princip inga pengar. Varför frågar ni ens?
Åter till föremålet för detta sena bryderi.
Statusuppdateringar. Kan vara jätte kul. Är jätte kul. MEN inte när det handlar om

1. Mat. Jag och de flesta andra skiter fullständigt i huruvida du äter spagetti, ris eller kyckling till middag. Speciellt mycket skiter vi i om du äter pizza och måste poängtera att du "unnar dig just idag". Vad vill du med det? Visa att du har karaktär?

2. Din pojkvän. Nästa gång jag läser ett förbannat "Jag har världensbästa pojkvän" på statusen så skriker jag rätt ut. Det värsta är att det hela verkar ha utvecklats till något slags mästerskap i pojkvänsskryt då alla som skriver att de är ihop med en riktigt klippa ska skriva varför. Typ "jag har världens bästa kille som har hämtat mig på jobbet". Eh. Men det är klart, han måste ju leverera för att hamna på statusen.
Om jag blir ihop med en kille ska jag skriva: jag har världens bästa pojkvän som ligger som en gud. DET vill man läsa. DET är något att skryta om.

3. Träning. Powerwalks, spinning, aerobic, whatever. Det har aldrig varit och kommer aldrig bli intressant för någon. Fatta.

4. Kombon pojkvänner och mat. Jag har redan behandlat detta. MEN det är är nog det värsta av sitt slag. "Lagar oxfilé till älskningen". Men grattis! Verkligen! Nej, fan. Det är nästan lika överjävligt som folk som alltid ska berätta om vilken form deras mage är idag.

Och slutligen. Slutligen, sluta skriv "godnatt-statusar". Jag orkar inte ens förklara varför. Bara sluta.
Ska du skriva något, passa på att vara lite fyndig, lite kul eller åtminstonde något mer än tråk-informativ.
Avslutningsvis; jag är en bitterfitta, bara att gilla läget.

Intutionen är att jag ska repetera lagar och göra lagövningar. Fast istället kommer jag på massor med "viktiga" saker som jag bara måste ta tag i.
Typ kolla möbler på blocket och skriva in kungabröllopet i min almanacka.  Sånt viktigt har jag gjort i två timmar nu.
Jag börjar verkligen spåra ut. Som en blixt kastas jag mellan total impulsivitet och extrem handlingsförlamning.
Perfekt när man har tenta om 11 dagar och innan dess ska hinna flytta.

Åh, nu längtar jag efter att få flytta. Att få bara ifred. Att få stöka ner, göra diskberg, laga mat, spela högmusik, ligga i soffan en hel Söndag eller bara få hänga med mig själv.
Ärligt talat, jag tror aldrig jag kommer kunna bli sambo. Ärligt talat är väll kanske inte mitt största problem att mota bort friare heller. Eh, nej. Verkligen inte.

Och så googlade jag på "sambo" för att hitta en passande bild och vad hittade jag?
*konstpaus*
Det.....töntigaste, löjligaste, larvigaste jag någonsin sett. Om jag skulle komma med en sådan här på mig någongång i framtiden, snälla, gör slut på eländet och skjut mig direkt.
Jag kan inte förkalra min avsky mot dessa ringar som liksom skriker: "kolla på oss vi är så lyckliga, vi är på ikea varje Lördag från öppning till stägning för vi är så tangled up in our samboskap att vi inte ens ligger längre utan bara handlar köksmöbler och planerar parmiddagar".
När jag tänkter efter så nej, jag är inte bitter, jag är hellre utan.

                                               

Avslutningen på denna mycket konstiga pingsthelg blev en 45 minuters gråtfest i biomörkret. Jag har oficiellt gråtit och snorat i kör med resterande tio biobesökare denna Söndag framför sista halvan av The Last Song starring Miley Cyrus.
Did'nt se that coming!
Inte bara fick filmen mig att kippa efter andan mellan gråtattacker och förkylningssnor utan dessutom känner jag sedemera en fruktansvärt stark längtar efter att vara femtonår, långhårig, gullig och förälskad, som ute på landet vid havet, räddar sköldpaddor och är cool i Converse.
Jag har converse men jag är varken 15, cool eller kär. Jag är bitter. I converse. Räddar sköldpaddor gör jag inte heller. Fan.
Ibland tvivlar jag på mina livsval.

                            

Så, här sitter en annan i rosa Hello Kitty pyjamas och försöker tvinga sig själv till att ta tag i juridiken. Jag har verkligen ingen lust eller ork att plugga nu när det är varmt och sommaren i princip står och bultar på dörren så rutorna skallrar. Jag vill bara ta promenader, dricka öl på uteserveringar och vara barfota.
Sovit dåligt har jag gjort också. Inte bara pga av förkylningen utan också eftersom jag drömt så kopiöst. Som vanligt gjorde mitt ex ett guestapperence i min dröm men förutom det så har jag konstant drömt om att jag gjort arbetsuppgifter på nya jobbet.
Första kvällen igår och det var väll svårt för min övertrötta hjärna att sluta processa alla ny info när jag väl vek in hovarna.
Men, jag tror jag kommer att trivas bra på jobbet. Det tror jag.

Jag har ju haft sånt flyt den senaste tiden med tanke på att jag som en blixt från en klar himmel fick lägenhet och jobb när jag stod helt utan, så därför föreslog min väninna att jag skulle köpa en trisslott.
Frågan är bara; är det att leka med ödet?
Om det nu finns en övremakt, kommer han/hon/den/det i så fall tycka att jag blivit lättjefull och ta ifrån mig allt?
Se till att jag får sparken, blir vräkt och gärna att jag bränner av mig allt håret eller nåt?

               

Det har inte blivit så mycket skrivande här på senaste tiden men för en gång skull har jag INTE haft tid till så mycket annat än att göra det nödvändigaste. Dvs. inga tevekvällar, inga långdragna dator sessions och inga spårvagnsfunderingar som måste skrivas ner.

Mitt ego har dessutom skjutit i höjden eftersom jag eftersom jag äntligen fått jobb och lägenhet, detta efter att för tre veckor sedan stått helt utan.
När jag väl insåg hur självgod jag blivit var det försent, jag hade redan gapat "Suck it loosers" och gjort dubbel-fuck you åt mina vänner. Allt för att jag vann i barnspelet "Faster Agatas testamente" på spelkvällen.