Mellan tio och sjuttio

Så var hon vaken till ännu en nyårsafton och summerar det gågna året, och du som tycker att jag är ointressant, tråkig eller har andra liknande åsikter kan sluta läsa nu, jag komme rbara förstöra din nyårsafton för the rest is just 'bout me baby!

Det har varit ett mycket händelserikt år må jag säga.
Dessutom lovade jag på förra nyårsafton att det här skulle bli "året jag bestämmer mig" och det blev det bannemej.
Nu sitter jag här, på väg att bli socionom och slipper ångesten över att inte veta vad jag vill göra (och rädslan över att bli kvar som Arbetledare på BK till jag är 45) och som bonus har jag fått många nya, helt underbara vänner som förgyller mitt liv varje dag.
Det tåls att uppreda, mina vänner, gamla och nya, det är ni som gör mitt liv värt att leva.

Jag anser att en snabb resumé av året som gått skulle vara på sin plats.

Jag blev singel och därav lärde jag mig förstå hur ont kärlek kan göra när det är som värst. Men det är väll så det är, något som är så fantastiskt måste väll sluta i något som gör lika ont som det kännts underbart?
Min älskade bror gifte sig. Det första bröllopet jag gick på och antagligen det bästa. Inte nog med att jag fick se min bror lyckligast i världen, jag fick även världens bästa svägerska.
Jag stressade i princip ihjäl mig på jobbet och det var en mycket god erfarenhet.
Jag och Frieda vann en resa till Monaco, hur grymt var inte det då?
En helg på rivieran betald av tv4. 
"Himlen kan vänta" hade premiär och blev trots, eller kanske just på grund av allt jävla slit en helt grym föreställning.
Sist det absolut största, jag började plugga.

Jag undrar vad 2010 har i beredskap för mig?
Svinis? Nja.
Om jag får önska skulle det väll vara ett förstahands kontrakt på lägenhet, en gratis resa och en underbar sommar med mycket sol. Lite energi till skolan skulle jag även ta emot med glädje.

Jag tackar för mig och stapplar med min träningsvärk  efter Afron igår (ja, så typiskt mig med afrodans, snart kommer jag börja gå runt i Gudrun Sjöden klänningar, snäckarmband och träpärlor) ur 2009 med allt jävlighet och skönhet som där funnits och ser positivt på framtiden.

Ta det lugnt med skumpan så ses vi på andra sidan med bakfylla, skavsår, förfrusna tår, trasiga stumpbyxor men redo att ta sig an ännu ett år av övveraskningar!
                      
                                                                      somita & jag på nyår 2009

Så blev det juldag iår igen.
Jag har just varit ute och promenerat med familjen i skitväder och sitter här med blöta byxor. Det regnar typ småspik och det är inte skönt att promenera på halkigt underlag samtidigt som det känns som man blir mulad med en yantramatta.

I min stilla eftertänksamhet, så här på dagen efter dopparedagen, började jag undra varför jag ständigt är så sent ute med allting. Idag är det juldag och vem skulle gått till systemet innan jul för att eventuellt gå ut idag?
Jo det var ju jag men det prioriterades bort alternativt glömts bort eftersom jag jobbat med att ta hand om dom som gått ut de senaste två jularna. This year, the table has turn och fröken Hanna hann inte riktgit med va.
Sedan är det ju det där med hur en annan resonerar, innan jul tänker man; åh vad mysigt med familjen hela julen. Dagen efter julafton börjar man känna en såpass stor lust att gå ut och svänga de lurviga att det är näst intill olidligt.

Idag är det minnes konsert för JR.Eric på Musikens hus och massor av artister som jag gillar ska spela, detta har jag vetat om i en dryg månad. Vem har köpt biljett? Ja, inte är det jag iallafall.
Så nu står jag i valet och kvalet mellan att förtränga evenemanget och se det som en bal på slottet eller att hoppas på att det finns biljetter kvar i dörrn och åka dit kl 21 och hänga på låset.
Nog är det ett I-lands problem. Nog.
Och nog gör min beslutsånger det inte bättre.



                                         
                                                                                                                        RIP

Efter en julfrukost med hela familjen satte jag mig i lugnansro, stretegiskt placerade jag mig nära godisskålen för att få äta alla skumtomtar själv, för att läsa lite i Plaza Kvinna.
Mitt horoskop var det självklara stoppet efter intervjuvn med Jackie Ferm.

Horoskopet som lyder:

Du omsluts av romantiska kärleksvibrationer ända fram till den 19:e.
Njut av uppvaktning och bekräftelse från det motsatta könet. Du fullkomligt utstrålar sexighet och skönhet vad du än har på dig. Det är planeten Venus som ger dig all denna lycka just nu.

Jaha, tänker jag då, det låter väll trevligt. Det enda kruxet är väll att jag itne fått en komplimang av en snubbe på jag vet itne hur länge. Eller missade jag mina vibbar när jag inte orkade prata med den där biluthyrar killen i slips på Exet i Lördags?
Sexighet och skönhet är inget jag skulle identifiera mig med i skrivande stund då jag sitter med håret i en ena röra, glasögonen på sned, iklädd mjukisdräkt med vita slemflläckar på det svarta sammetstyget, fläckar ditsatta av en gris med mycket blött och nyfiket tryne.
Och så var det den där lyckan, min lycka är knappast framkallad av någon kille.

Men eftersom jag är född den tjugonde januari, precis på gränsen mellan Stenbocken och Vattumannen anser jag mig själv ha lite valfrihet gällande horoskops tydning.
I Plazas horoskop är det nämligen så att Vattumannen räknas från 20/!.
Får jag säga det själv tycker jag Vattumannens framtid passar mig mycket bättre.

Du jobbar på som en liten myra fram till den 18:e. Sedan säger du stopp och gör en helomvändning. Du blir kär, går ut, festar och har en fantastisk tid. troligtvis är du dessutom på resande fot och det är under samma resa som du träffar en människa som får stort utrymme i ditt hjärta för alltid. Håll dock hårt i plånboken då du har en tendens att spendera över dina tillgångar.

Tentan ska ju in den 15onde så det är klart att det är därför jag jobbar hårt. Felräknat tre dagar får man ju räkna med, det kan inte alltid vara rätt. Sedan fylelr jag ju år den 20onde...omvändning?!
Sedan blir jag kär!
Med andra ord kommer jag stå någonstans där det passerare snygga killar och spana ungefär runt den 21a.
Var är min kärlek? Går ut och festar komemr jag garanterat göra den 30onde på min födelsedagsfest.
En resa är väll mer tveksamt. Fast jag har ju tänkt att åka upp till Mora och hälsa på så det kanske blir den där exotiska, omvälvande, resan då?
Plånboksbiten tänker jag inte ens avhandla.
Det vet vi alla.

Nu återstår det alltså att se vad som händer januari 2010. Verkar ju som om att jag kommer li poppis iaf.
Dock förtäljde ju inte Vattumannens horoskop huruvida man blir lyckligt eller olyckligt kär. Men jag känner mig själv, det lär bli det senaste.

Nu jävlar ska här firas jul!
God jul!

Det är inte ens julafton än och jag har redan börjat klättra på väggarna.
Jag saknar verkligen mina vänner från skolan nu, fy tusan.
Ikväll har jag diskat en gryta, ätit sushi och kollat på Totte & Zillah på youtube.
Ja, det är min idol.
Nog finns det miljoner saker att ta sig för men så lite motivation.

                                         

Det där ni! Det är väll så gulligt så man nästan blir inkontinent?
Fast jag vet ju att äkta kärlek inte existerar så jag blir inte knäsvag. Det är bara bluff och båg, precis som att ingen människa är psykisktfrisk och alla har missbruk på ett eller annat sätt.
Här har ni mig, känsloknarkaren. Jag kan vara först att räcka upp handen, no probs.
Så, vad ville jag komma med?
Egentligen ingenting. Ingenting av intresse.

Jag vill dock poängtera att bilden är på Kevin Jonas och hans fru (ja fru) som är typ yngre än mig och har gift sig. Jag tänker rent spontant att ja, om man vill ha tre skilsmässofiler när man är trettio så kör hårt.
Nu tänker du säkert att "ja men om man vet att man alltid ska vara ihop, om allt känns rätt".
Wake up and smell the fucking bitter coffe! Det vet vi väll alla ett par gånger i livet, men det mesta går åt helvete ändå.
Återigen har jag nått botten av bitterhet och bemödar mig itne ens att föra samtal med killar på krogen. Om jag ändå inte tänker knulla med dom, why bother? Varför ska jag slösa deras tid genom att prata om mig själv och försöka låta intressant, MEN inte för intressant. Jag får ju inte visa att jag har ett liv, då skrämmer man ju bort dom.
Cynisism är min bästa vän.
Det finns fan inget bättre än att svära, vara politisk inkorrekt och langa den enda cynisismen efter den andra.
Jag vill trots allt tillägga att på jobbet är jag mycket professionell. Nästan så jag kräks lite på mig själv.
Nu ska jag somna gott med magen full av chockladfudge och julmust.

Brittany Murphy
10 november - 20 december 2009



Hoppas hon får vila i frid.
Hoppas att media inte dissikerar även hennes bortgång utan har förståelse för hennes familj och anhöriga.
Tack för att du givit mig så många bra filmer att älska!