Nej.
Jag är tillbaka ur tenta och teater dimman. Kul. Eller nåt. För när man får mer fritid tänker man också på vilken . otroligt tråkig fritid man har. Just nu längtar jag efter en liten hund och att gå ut och klubba. Det är rätt motsägelsefullt om jag jämför mig med genomsnittet att när jag var ihop med någon var jag ute och klubbade i princip varje ledighelg. Nu är jag singel och det enda jag gör är super ner mig på ölhak någon gång i månaden.
Annar är det mycket teve, skolböcker, facebook och rastlöshet. Idag fick jag bara en såndär jävla ingivelse att jag är så förbannat sugen på att gå ut och dansa. Hela natten. I Lördags festade jag hela natten. Men det var bara tragiskt. Jag försökte tvinga folk att inte gå och lägga sig, vi var på teatern och skulle alla sova där och jag fortsatte tömma vinglas till åtta på morgonen. Då var det bara jag och regissören kvar vakna.
Men det där klubbandet saknar jag. Jag saknar också att inte vara så mycket ensam. Folk verkar tycka jag är lite skum för jag spenderar så mycket tid hos morsan och farsan, men vad fan ska jag göra då? Köpa en talande papegoja eller börja prata med mig själv. Iochförsig pratar jag redan men mig själv så det är redan avklarat.
Men jag kan helt ärligt bli helt tokig av att vara själv. När jag jobbade så var det väll en sak för då jobbar man så mycket att man bara har ett par timmar om dagen hemma. Men nu. Herregud.
Inatt hade jag en mardröm om vår pjäs också. En av skådespelarna sprang ut och skrek på scenen för att någon annan hade stretchat bakom scenen och publiken var helt förvirrade och alla skådespelarna började byta roller med varandra och ingen visste vart i pjäsen vi var och jag kunde inte höra mina stick för de talade för lågt på scenen och publiken började gå och tillslut sa jag att alla som vill gå GÅ NU och det var abara två personer kvar i salen.
Hemsk dröm.
Hoppas det INTE blir så på Torsdag.
Annar är det mycket teve, skolböcker, facebook och rastlöshet. Idag fick jag bara en såndär jävla ingivelse att jag är så förbannat sugen på att gå ut och dansa. Hela natten. I Lördags festade jag hela natten. Men det var bara tragiskt. Jag försökte tvinga folk att inte gå och lägga sig, vi var på teatern och skulle alla sova där och jag fortsatte tömma vinglas till åtta på morgonen. Då var det bara jag och regissören kvar vakna.
Men det där klubbandet saknar jag. Jag saknar också att inte vara så mycket ensam. Folk verkar tycka jag är lite skum för jag spenderar så mycket tid hos morsan och farsan, men vad fan ska jag göra då? Köpa en talande papegoja eller börja prata med mig själv. Iochförsig pratar jag redan men mig själv så det är redan avklarat.
Men jag kan helt ärligt bli helt tokig av att vara själv. När jag jobbade så var det väll en sak för då jobbar man så mycket att man bara har ett par timmar om dagen hemma. Men nu. Herregud.
Inatt hade jag en mardröm om vår pjäs också. En av skådespelarna sprang ut och skrek på scenen för att någon annan hade stretchat bakom scenen och publiken var helt förvirrade och alla skådespelarna började byta roller med varandra och ingen visste vart i pjäsen vi var och jag kunde inte höra mina stick för de talade för lågt på scenen och publiken började gå och tillslut sa jag att alla som vill gå GÅ NU och det var abara två personer kvar i salen.
Hemsk dröm.
Hoppas det INTE blir så på Torsdag.
