Gråtfest

Avslutningen på denna mycket konstiga pingsthelg blev en 45 minuters gråtfest i biomörkret. Jag har oficiellt gråtit och snorat i kör med resterande tio biobesökare denna Söndag framför sista halvan av The Last Song starring Miley Cyrus.
Did'nt se that coming!
Inte bara fick filmen mig att kippa efter andan mellan gråtattacker och förkylningssnor utan dessutom känner jag sedemera en fruktansvärt stark längtar efter att vara femtonår, långhårig, gullig och förälskad, som ute på landet vid havet, räddar sköldpaddor och är cool i Converse.
Jag har converse men jag är varken 15, cool eller kär. Jag är bitter. I converse. Räddar sköldpaddor gör jag inte heller. Fan.
Ibland tvivlar jag på mina livsval.

                            


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0