Mellan tio och sjuttio

Jag kollade precis på "Trubbel i paradiset" och jag kan inte bestämma mig om jag ska såga den vid fotknölarna eller inte. Den var liksom....konstig.
Den var inte speciellt bra men inte jätte kass heller. Visst var den rolig på ställen, men ändå både seg och överspelad. Vår "svenska" stolthet Malin Åkerman är verkligen inte speciellt bra och resten av skådisarna är inte direkt något att hänga i julgranen.
Men frågan är hur man gör en roll som huvudrollerna i filmen bra egentligen?
Jag tror att anledningen till att jag trots allt ställer mig så skeptisk till filmen är att all löser sig på slutet. Paret som tänker skiljas för att de inte kan få barn och allt är skit blir liksom helt nykära. Den frånskildasnubbens fru kommer tillbaka och ja...det löser sig för alla.

Det är klart att filmer ska få ha lyckliga slut men i den här filmen blir det näst intill krystat.
Nej. Inte så bra nu när jag tänker efter. Jag fick nästan lite ångest.
Slutligen måste jag påpeka att det här var en sån film där man verkligen ser hur utseendepressen i Hollywood går isär mellan män och kvinnor. Oj,oj,oj. Männen får ha lite manboobs, hängmage och raggarsträng medans brudarna, som spelar typ 40 åriga mammor har kroppar som verkar ha legat i formalin sedan 80-talet.
Eller som en av de manliga huvudrollsinnehavarna som är kraftigt överviktig, jätte bra att de faktiskt använder även stora skådisar utan att det går ut på att driva med övervikten var tredje minut, MEN det skulle aldrig, aldrig, aldrig göras en film där en stor kvinna skulle få ha en huvudroll som inte hade något med vikten att göra.
Speciellt inte om han i den här filmen, som är ihop med en 20 årig babe.
Nu viker jag in hovarna, målade med mitt nya turkosa nagelack som inte alls blev så snyggt som jag trodde.
Natti!