jobbigt, Nsp
Det här är nog det bästa, Johan Perssons svar på frågan om varför de tillämpar ett system där anställda får stämpla ut och sitta obetalda i arbetskläder och vänta på att få jobba.
"Varför begagnar ni er av ett sådant system, Johan Persson?
– I min värld förekommer det inte alls. Men där det förekommit har vi tagit tag i det med en gång och ordnat till det. Men mig veterligt har det inte skett någon gång. Inte med flit."
Total jävla bullshit. "Tagit tag i det". På hela tiden jag jobbade där så tog han fan inte tag i ett skit förutom att höja prestationen och försäljningen. Idioter!
Sedan berättar han att dom förbättrat geinom "personalrum och personalaktiviteter". Ja, personalrum är ju verkligen en lyx, det är inte så självklart. Eller? Det låter nästan som att Persson tycker att det är så.
Jag hoppas dom åker dit som fan och att det
uppdagas vilken jävla miljö det är på BK resturangerna som ägs av Nsp. Jag hoppas det för att alla som jobbar där idag och alla som har jobbat där ska få upprättelse. Jag hoppas det också för min egen hemlystnads skull.
Och om någon som tycker att det är bra som det går till och som tycker att jag är en idiot skulle läsa detta så får ni gärna tycka att jag är det. Jag kommer stå för vad jag skriver och för min åsikt, no shit.
Nu ska jag fortsätta skratta.
Vellinge racistpig
Jag tänker fatta mig kort, MEN att säga att det inte handlar om rasism är att ljuga!
För det första uttrycker sig en kommunpolitiker såhär
"vi ser bilder på bränder med incitamenten att det är så det blir när man tar emot flyktingar" och på ett informationsmöte står en kärring och säger
"dom har barnen kommer från länder där man skjuter ner varandra när man blir osams, det är en kulturkrock som är farlig".
Jag undrar vilken värld dom här två människorna egentligen lever i? Var är hennes argument gångbara? Mitt i ett krigshärjat Albaninen möjligen?!
Sedan undrar jag om dom tror att det är halva AlQuaida som ska flytta in i Vellinge kommun och börja bedriva Jihad mot kommunstyrelsen ochinvånarna?
Varför är dom inte rasister i folks ögon? Det undrar jag. Är det så att om man gömmer sig bakom ekonomi för att slippa bli kallar rasist?
Slutligen tycker jag det är vidrigt att det här faktiskt handlar om ensamkommande flyktingbarn. Barn för helvete!
Barn lika mycket som deras egna små Vellinge ungar.
Barn som bränner bilar? Knappast. Barn som skjuter på varandra? Jo, tack.
Och vad hände med barnkonventionen?
Idioter!
Hannas nya kille i P3
Jag har en ny kille i mitt liv. Vår relation är högst platonisk men oj, så stark.
På mornarna brukar han väcka mig med sitt skratt och så dricker vi kaffe ihop. Ibland fäljer han mig på spårvagnen till skolan och iblan stannar jag hemma med honom, men aldrig längre än till klockan tio.
Han är en av dom roligaste jag vet i helva världen och snyggare än snygg, samt innehavare av alla de andra egensakaper jag tillskrvitit honom i form av mina uttryck för den ideala mannen. Vi bråkar aldrig, han blir aldrig irriterad på mig och jag behöver aldrig prioritera i mitt liv.
Jag har full kontroll över på och av knappen och han finns alltid där.
Åh, Kodjo Akolur.
I think I'm in love with my radio.
För mer info se http://www.sr.se/p3/morgonpasset
40 is the new 20?
Jag satt och tittade på "Cougar Town" ikväll och insåg att det är en sanslöst dålig serie.
Varför ska man göra en serie om en 40-årig frånskild kvinna som ska vara lite tafatt, virrig och gammal när hon inte uppfyller ett enda av kriterierna på ett trovärdigt sätt?
Är det bara jag som inte kan ta en mager, botoxad, solbränd och vältränad kvinna på allvar när hon pratar om rynkor och daller?
Som i kvällens avsnitt när hon skulle ligga med sin "nya unga kille" för första gången (efter tionde dejten, man blir tydligen frigid när man blir 40 +) och spenderade hela dagen att göra manikyr och bikinivaxning (samtidigt för det var tydligen rolig underhållning ansåg manusförfattarna). Men är det verkligen roligt?
Var går egentligen gränsen mellan att vi skrattar åt hur tokig hon är samt känner igen oss (vem som nu gör det) m.a.o igenkänningshumorn, vilken jag tycker dt verkar som är målet, och att det blir sorglig lyterskomik?
Serien är så fruktansvärt tafatt och stereotypt att det är skamligt av kanal 5 att sända den klockan 22 på kvällen.
För det första så är ju Cortney Cox roll så totalt oövetalande, är det kontigt och spännande när en sjukt het 40 åring får till det? Nej.
Sonen hennes, som ska vara så jävla käck, smart och lillgammal och skämmas "sådär lite lagom" för sina föräldrar klarar jag bara inte av!
Scenariot; han kommer ut på altanen där hans morsa ligger på alla fyra och idkar fellatio med en för honom okänd man. Reaktion; han har bara en kort kommentar i stundens hetta vart efter allt blir som vanligt igne och han fortsätter slänga kärleksfull käft med morsan vid frullen dagen därpå.
Helt normal relation för en tonåring gentemot sin förälderssexualtitet.
Mamma-son relationen när den är som bäst englit Hollywood.
Sonens pappa är så typsikt framställd att jag skäms. Han framställs så som frånskilda män nästan alltid framställs av amerikanska serieaskapare: barnslig med lagom sexpack på magen och med passion för basebollskepsar, rockmusik och orginella ungkarlslyor.
Grannen och väninnan spelas av Christa Miller som spelar Jordan i Scrubs. Hon är i princip Jordan bara lite, lite snällare och mindre kåt.
Hennes man är lite tjock, lite lat och lite töntig. Som det alltid är. Ni vet.
Den andra grannen, killen, ungkarlen, som jag redan räknat ut att huvudpersonen kommer bli ihop med i slutet, drar hem nya brudar varje dag men vara "korkade" tjejer.
Ni kan väll eran "Two and a half men"? Ja, då är det ingen nyhet från "Cougar Town" att primoskuösa tjejer aldrig är smarta och vice versa samt att unga brudar är totalt iq-befriade.
Slutligen; "Cougar Town" suger. Ungefär lika dåligt som "Dating in the dark". Ändå tittar jag på både. Jag antar att allt har sin poäng, eller som Jenny sa till biljettkontrollanden; Det finns folk till allt.
Tillochmed sådana som kolla rpå teveprogram dom tycket är dåliga bara för att få ösa ut sitt förakt.
En sådan är undertecknad.
It's all about the attitude of the tassels baby!
Jag tänker medvetet undvika att blogga om internationella kvinnodagen. Vi fick EN DAG OM ÅRET och det jublar vi över? Tack. Generöst, tack för den.
Jag tänker skriva ett par rader om dagens ytligaste företeelse; nypremiär av "Svenska Hollywoodfruar".
Nog måste ni hålla med om att det såg ut att vara tillsynes omöjligt för våra kära landskvinnor att imponera / uppröra / väcka häpnad ännu en gång och med samma kaliber men, jag tror att Mrs Montaziami redan hunnit leverera ett par tankar med klass.
En kvinna som gör en hel vetenskap av fula tofsar måste ju bara applåderas och det högljutt.
MEN jag tänkte varken fördjupa mig i hur man lägger en tofs så intrycker blir "med attityd" eller hur två kärringar i smaklösa outfits "kastar", som de uttrycker ordet "castar", modellkillar för att jobba i baren på deras Barbiefest, killar varav hälften sticker innan dom blivit synade. Jag förstår dom.
Nej.
Inte helt förvånande tänkte jag skriva lite om Mrs Anka.
För det första måste jag sätta på pränt, det faktum, att jag är uppriktigt glad över att denna kvinna skiljt sig från Paul Anka, oavsett om det hon säger är sant eller inte så ser hon så mycket gladare och friskare ut. Hur nu en peron som består till 75 procent av senor kan se kry ut är jag kluven till, men vi säger att man kan det.
Vd jag egentligen vill komma till är att jag anser det vara väldigt intressant tillika roande att hon sitter och slänger ur sig, på sin räligaste ful-Helsingborgska, att hon inte fått ett jag citerar; "ett bra pök på sju år" (och vem i helvete säger "pök"?).
Sju svåra år Så lät det inte förra säsongen
Då var det "sex maniacs" och både det enda och det andra, nu var det kulor vi knäna och viagra.
Vad ska man säga?
Allt hon hyllade som fördelar med att vara gift med Paul Anka var nu det hon listade som skönt att slippa. Är någon förvånad? För hur mycket pengar man än må ha så lyser alltid olyckan igenom porslinsfasaderna i det allra mest bländande leendet.
Sen är hon nästan gulligt när hon väljer att säga allt ont om honom på engelska så han ska kunna förstå.
Slutligen vill jag slänga ut en liten fundering i cyberrymden (vem i helvete säger "cyberrymden"?); Anna Anka säger att hon tycker det är så skönt att få äta sin egen mat och slippa hotellmat och mat på flyget, jag undrar vad det är för mat hon äter? Brok? Disktrasor?
Ja, blir man som man äter så är det nog fan botox och formalin.
Tack för ikväll.
Vem bryr sig om Paradise Hotels sunda ideal?
Paradise Hotel ser ut att bli en seglivad historia för min det. Ärligt talat vet jag inte varför jag är så jävla fascinerad av något som står i så bjärt kontrast till mina ideal.
Jackie Ferm är en i grund och botten smart men förvirrad eller vilseledd dam som på sin blogg glatt svarar på frågor som jag citerar "Har du rakad fitta?" och "Gillar du att suga kuk?" samt "Kan man prata med dig om sånt som är jobbigt. Typ över en fika?".
Jag undrar hur gammal den som skrev det sista är egentligen. Och det första med. 12 eller 50.
Kanske är jag en gammal stofil men jag tycker det är helt uppåt väggarna hur man överhuvudtaget kan 1) vara så jävla äcklig att man skriver sådana frågor. Köp Slitz så ser du ju för helvete och 2) hur man kan förnedra sig till att svara på sådant.
Denna Jackie, årets medieprofil på gott och ont. En tjej som är ett typ exempel på vad som händer med unga människor som inte blir sedda genom kärlek.
Egentligen var det inte alls henne jag skulle skriva om, det blir så rätt ofta ändå.
Jag skulle skriva om vad jag läste på Paradise Hotel Cimons blogg.
Ett utkast;
"Hur ni låter eran kropp bli uttnyttjad för att känna närhet...Det gör ont. Jag måste sätta ner en fot för detta vansinne. Ni unga tjejer och killar där ute som gömmer er, känner er obekväma i eran egna kropp. Snälla, gör inte det. Låt er inte dras ner i detta vidriga jävla träsk utav ytlighet. Få bort tunnelseendet och det mörka molnen över dig och försök se dig själv och världen annorlunda. Ni vill inte vara omringade utav människor som inte tar dig för den du är, som ser dig som objekt, ett verktyg, en del utav ett vackrare samhälle."
Han skriver efter att han fått ett mail av en tjej som känner sig ful och undrar om någon någonsin kommer tycka om henne. Alltså visst, jätte fint, vi gråter lite och tänker att han är en sanningssägare av mått och av kommentarerna på detta inlägg att döma har den tjugoåriga modellen/fotografen precis löst gåtan med vår existens.
Är det inte paradoxalt?
Hur kan en person som ställt upp på att medverka i en dokusåpa som Paradise Hotel, vilken i sin tur står för ytlighet i sin absolut grisigaste form? Mest muskler, snyggast bröst och skabbigaste blonderingen får ligga.
Kanske kan man dra det till sin spets och ifrågasätta hur jag, som har så fina ideal och värderingar om alla människors värde är så intresserad av sex och mobbing på bästa sändingstid att jag inte kan sluta efterforska i det? Vem är jag att moralisera och kritisera?
Vi är väll alla ambivalenta i vårt beteende, inte minst jag MEN jag är fortfarande förvånad, kanske inte över själva blogginlägget, killen är trots allt just fyllda tjugo år, utan snarare över läsarnas reaktioner.
Det är som en tårkanals orgasm just drabbade hela forumet och det finns ingen hejd på vilken underbar människa Cimon är.
Dalai Lama? Moder Teresa? Gandih? Ähh...nej. Paradise Hotel Cimon.
Bloodsugar
Min eftermiddag spenderade jag som i ett töcken med den ena facebook statusuppdateringen med pessimistisk än den andra. Jag höll på att lägga mig på golvet i tvättstugan och gråta för jag var så inihelvete trött och energidrenerad. Vi ska heller inte glömma den nalkande migränen som började kännas vid fem tiden.
Det tog en bra stund innan jag insåg att det är sån jag blir när mitt blodsocker är i botten.
Så nu har jag retirerat.
Träna? Ja men äta ska man göra ordentligt.
Som slutkläm vill jag informera om att jag inte längre är stelast på yogan och jag ramlar inte omkull längre.
Big up!
Slut vs Nucka
Jag vill härmed utveckla min tes angående en sak jag uppmärksammat som ett tydligt inslag i diverse komediserier, dramaserier och filmer.
Håll i er för här kommer det, och jag har en lösning på den också.
Ofta framställer man tjejer som romantiker, drömmare och desperata. Ni vet vi är bara ute efter att gifta oss och vi har en biologiskklocka som överröstar en hel femteklass på spårvagnen.
Snubbarna däremot vill bara ligga.
Att det skulle vara såhär könssegregerat är kvalificerat skitsnack. Problemet ligger på ett helt annar plan.
Jag vänder mig till eventuella manliga läsare och antagligen brudar också; om en tjej bara vill knulla, gärna ofta och med olika partners vad är hon då?
Knappast är hon en player. She's a S-L-U-T. Bevare oss väl, slampa är väll det mest värsta en kvinna kan tänkas vara. Lätt värre än cancer och HIV på ett bräde.
Missförstå mig rätt men det är just därför det finns, krasst, bara två schabloner som tjejer kan passas in i, det har sagts förr men det tåls att upprepas: Madonnan eller Horan.
SÅ; för att slippa att folk vill gifta sig efter första dejten eller bjuda på frukost efter ligget så måste ordet slampa. och alla liknande tillmälen, försvinna ur vårt vokabulär.
Det är klart att det ska vara lika okej för tjejer att knulla och dra hem som för killar.
Först då kan man slippa att överösas med dejting reklam som efter min kvantitativa och högst ovetenskpliga studie i uppskattningsvis 99% av fallen riktar sig till kvinnor och slippa översköljas med lyteskomik kring desperata one-night-stands (gärna lite fula och dumma i huvudet) som tror att diamantringen är kirrad så snart dom särat på benen.
Jag förstår för mitt liv inte varför sex är så jävla laddat än idag. Vi har sett det mesta, det mesta är accepterat och okej men ändå, ändå så är vi så snabba med att döma och bedömma.
Promiskuösa kvinnor är ett hot mot patriarkatet, jag tror det. Så länge som mannen och andra kvinnor kan trycka ner en tjej bara genom att smutskasta henne för något som majoriteten av männen kan göra och istället berömmas över sin virilitet så håller vi kvar ett könsmönster som är helt sanslöst.
Tror du att jag har fel? Är det okej för tjejer att knulla bara för att Samantha Jones har gjort det på Manhattan?
Det var väll därför som hela svenska folket (och ja, jag erkänner även jag) häpnade över Paradise Hotel Jackies tilltag på det mexikanska hotellet men inte en jävel sa något om t.ex Kristoffer eller Cimon som knullade på allt och alla i bästa sändingstid.
Dessutom är även jag ett levande exempel på denna könsnorm då jag nästan känner mig manad att skriva något i stil med att; men jag är inte promiskuös. MEN för alla brudar som vill ligga och alla killar som vill gänga sig så tänker jag inte göra det. Jag tänker varken vara en madonna eller en hora.
Jag tänker njuta av att befinna mig i mitt sköna gränsland där jag kan raljera, diskutera och filosofera över sexualiteten när den är som bäst (nej, inte i dokusåpor trots att jag är NÅGOT insnöad) !
Världens hjärtligaste dag
Vad fantastiskt det är att jag ändå kan lyckas med det när jag inte är långt ifrån ett år som singel.
Eftersom mamma är född just den 14/2 så började jag med att fira henne genom att besöka BArbie utsällningen på Mölndals museeum och äta Kina mat tills jag nästan sprack. Efter detta begav jag mig hemtå för att invänta mina sockergryn tillika singelkompisar Jenny och Erik.
Jenny kom spatserande genom snön fårn höjden med en mandelkaka som hette duga och Erik bankade på mitt fönster med famnen full av nybakade kanelbullar.
Sedan hade vi en fem timmars socker orgie framför Chicago och passade också på att berätta "singel historier" som Jenny valde att kalla temat. Dessutom googlade vi på könssjukdomar och avslutade kvällen med ett avsnitt av kvarteret Skatan.
Det känns så bra att det faktiskt inte blev en dag som var minsta lilla sorglig eller bitter utan helt fantastisk och fylld av värme. Det fanns inte på kartan att någon skulle hitta mig inlåst i badrummet med en hög foton på min expojkvän och en vodoodocka av gammalt upphittat hår.
Slutligen; jag tror inte att problemet med denna anti-singel-dag ska lösas genom att antingen bli ihop med någon bara för att slippa fira själv eller att gå man ur huse för att se till att dagen suddas bort från varenda förtycktkalender uan istället ska vi ta tillbaka dagen.
Som en kanelbulledag eller fettis dag fast för kärleken.
Sean jag-tror-att-jag-är-afroamerikan Banan
Jag kanske är lite efter, ungefär som på Joel Kinnaman fronten alltså alla kompisar dog av Joel Kinnaman när han gjorde "Tjena Kungen", hundra år senare ser jag honom i "Johan Falk" och blir helt såld, så efter ungefär.
Hur som helst, jag hamnade på en facebooksida och vidare till ett YouTube klipp på Sean från Floorfiller och medans jag tittade och ömsom skrattade ömson grät så erinade jag mig att jag faktiskt sett det här klipper för flera år sedan. Den här killen har inte alla hästar hemma men tror att han är guds gåva till kvinnorna.
Eller vänta, he's into BROOOOOOOOW SUGAR. Som om snubben får ligga. Eller vänta; "man som älskar mus". Och varför måste han prata som att han sjunger en Persisk folkvisa? Varför måste han checka i varje box av fördomar mot ghettokillar med cornrows och varför, VARFÖR tror killen att han är svart?
Sist men itne mint tänker jag ta tillfället i akt att dela med mig av lite kuriosa kring denna man/musman/wigga/whatever, en gamal bekant till mig kände honom ytligt och sprang på honom på stan en dag och då hade han aliminiumfolie fastsatt på sina tänder för att det skulle se ut som 'grillz'.
Och jag gråter i min ensamhet såhär på Lördag förmiddag över de facto att han blivit headhuntad av Tv4 till Cirkus Möller och får vara med i både teve och på turneé.
Är inte det lite taskigt egentligen? Eller? För dom måste ju vara ironiska? Eller?
Jag förbehåller mig rätten att tro att killen faktiskt är allvarlig, men man kan ju alltid hoppas.
Kollla på den här underbara intervjun från när Sean är med i Floorfiller och är pinsam:
http://www.youtube.com/watch?v=bHCAc4fGdFs
Höglund är inte vad kvinnor vill ha?
Eftersom jag är lite av en teve junkie och Paradise Hotel nu är över för den här säsongen (och antagligen för all framtid med tanke på vilken moralpanik som utbröt och vi kan konstatera att när det gäller kvinnors sexualitet har vi i princip inte kommit någon vart i jämförelse med resten av jämställdheten) så måste jag ta tillfället i akt att kommentera veckans skräpkultur snackis;
Tv4, förkväll och Elisabeth Höglund.
Kortfattat ville de att hon skulle injicera restylane i sitt ansikte i direktsänding och hon blev förbannad och sedan råder det delade meningar om huruvida tv kanalen sparkade henne eller om hon sa upp sig självmant.
I vilket fall som helst så verkar kontexten av det hela ligga i Elisabeths uppfattning om och upplevelse av att hon ansetts för gammal och i viss mån för kontroversiell i sin kritik av både tv4 och hur de påverkas av sina sponsorer och därför tvingats ifrån sitt programledar upprag.
Så, vad har jag att säga om detta?
Innan Höglund dansade sig in i rutan och blev Elisabeth med hela Svenska folket var hon ju den där "tanten-i-aktuellt-med-ful-frisyr". Hon var inte nyhetsankare utan reporter och de gånger hon skymtade förbi var det man inte kunde sluta stirra på hennes frisyr som skulle kunna suttit på en trettonårig punkare.
M.a.o Frisyr av typen 80-talet ringde och ville ha sin "Willys-kassörska-som-doppat-huvudet-i-en-burk-med-hårspray-frisyr" tillbaka (jag har inte illa att säga om Willys kassörskor men det fanns en som jobbade på ett Willys som jag brukade handla på som såg ut så).
Nog om det.
Det jag ville komma fram till är att innan tv4 tonade ner Elisabeth till dagens form var hon känd för sitt groteska hår och sitt översminkade anlete. Så varför blir det plöstligt en chock att hennes utseende stället till med ramaskri i tv4 leden?
Jag påstår inte på något sätt att det är rätt, det är för jävligt och förgängligt ur könsdiskriminerings aspekten (en kvinna måste vara ung och fräsh men hur fan dom kunde sätta in Nils-Petter Sundgren i teve det undrar ingen?) men att hennes reaktion kommer nu och inte förr det tycker jag är anmärkningsvärt.
Men har inte hela händelsen dragits lite för långt? Är det verkligen av nyhetsvärde att få läsa hur tv4 å ena sidan och Elisabeth å andra sidan ska kasta och kastas skit på?
Ska jag tycka synd om henne för att hennes man sagt att han tar ut skilsmässa om hon botoxar sig i teve? Ska jag tro att tv4 har rent mjöl i påsen när dom gör ett försök till situations räddning genom att ännu en gång dum förklara Höglund genom att påstå att hon uppfattade situationen fel?
Är det verkligen någon nyhet att reklam kanalerna styrs till mångt och mycket av sina sponsorer? Är det inte därför vi betalat tv avgift? För att slippa just detta?
Helt allvarligt, Förkväll är ett ruttet program med tre fjantiga kvinnor som tassar runt i högklackat och fnittrar smickrat framför kockarna som slår sig för bröstet och häller vin i maten. Ibland kommer det en hälsocoach också. För det är väll vad vi kvinnor vill ha?
En härligmix av Carin Da Silvas vackra utseende, hälsotips och en snubbe som häller grädde i maten och tror att han är nån jävla gourmet?
Åh, just det, lite sexexperter kommer ibland också. Smink, sex, Elin Klings moderåd och hälsa. Ja, vad mer kan en kvinna vilja ha här i värden?
Thank god it's friday
Det är helt otroligt hur tillvaron kan svänga från en dag till en annan. Vi kan kala det berg-och-dal-bana, moodswing eller att jag är manisk. No matter what vi kallar det, underligt är det i vilket fall som helst.
I Måndags var jag på kollitionskurs med hela mänskligheten, jobbiga minnen haglade över mig varje steg jag tog och att ta sig framåt kändes som att simma genom ett segt slem. Kan inte påstå att varken skolan eller prssen på att prestera som teaterfröken gjorde mig gladare.
Men båden har gått uppåt, ungefär som Urbans diagram. Den stigande nyttokurvan. Eller nåt.
Idag känns det som att livet är bra härligt iallafall även om jag både är singel, inte kan hålla mina tillhörigheter organiserade på sin plats och dessutom har ett par trivsel kilon för mycket som likt en igel bestämt sig för att hänga kvar efter julens frosseri.
Hur som haver så har jag nog just idag inget att klaga på.
Jag fick min tenta och det gick bra. Jag slår mig för bröstet så hårt att jag nästan hostar upp pastasalladen jag firade med för attans vad gött det kändes att ligga två hela poäng över godkänt (visserligen två under VG också men det handlar om att se glaset halvfullt eller halvtomt).
Den första roliga föresläsningen i manna minne kunde bara förbättra min fredag och sista Powerpointen med ett hjärta i vilket det stod I LOVE HELG fick mig nästan att hoppa och tjuta; It's wekeend baby!
Ovanpå detta blir det taccos middag hos mami y papi samt träffa teatergruppen senare för ett besök på Haga teatern och en föreställning jag inte har en aning om vad den heter.
Imorgon blir det upp i ottan för att ta mig till varje stopp på loppis rundan inom rimlig tid och boxas med tanterna om fotöjer och glasskålar. Därefter hoppas jag kunna ta igen mig ett par timmar innan det blir dags för att slänga på sig partystassen och halka iväg på födelsedagstillställning.
Ibland är livet bra skönt.
Om du nu undar vilken relevans dettta inlägg har vill jag meddela att det är för din skull jag skrivit det. Jag brukar vara så gnällig och hänging så jag vill bara ta tillfället i akt och proklamera att det är inte så illa ställt med mig ändå. Jag mår jävligt bra och jo, ja, jag är lycklig. Att vara singel känns för tillfället som en droppe i den stora havet på vilket vi alla är båtar i parken.
Trevlig helg!
denna dagen, ett liv
Det har varit en mycket, mycket konstig vecka då saker och ting verkligen ställts på sin spets men tack vare mina underbara vänner så har jag ändå lyckats behålla fötterna på jorden. Det måste jag faktistk ge dom en elogé för, det känns som att jag faktiskt har det där underbara skyddsnätet, vänner som man kan falla tillbaka på och som fångar en när man faller. Så kanske borde jag släppa den där tanken att dom bara är med mig för att vara snälla och faktiskt vara stolt över att jag har lyckats omringa mig med ett så stort antal helt fantastiska kompisar. Ni är värda så mycket mer än guld, ni är min andra familj.
Men idag känns det som en bra dag. Jag har spenderat dagen med Ken Ring & Latin Kings på högsta volym med slevarna i skålarna och mjöl över hela mig. Underbart!
Nu har jag bara kvar att göra frosting, chokladmousse och dammsuga. Sen ska jag ju försöka få någon fason på min nya frisyr också. Känns som att det kommer bli det svåraste
Det är jätte fint med lugg men det blir ett litet helvete att försöka få luggen att anta rätt form när man vaknar och det ser ut som man har en banan av hår i pannan.
Nej, nu ska jag ta bananen i pannan och köpa mer ägg. Sen jälvar ska här göras chokladmousse från grunden. Det ska bli intressant att se resultatatet.
Så passar jag på att bjuda på en helt fantastisk bild på Nick, Jenny & Erik från min Halloweenfest.
Brevbäraren irriterar alltid två gånger
1) Tidningsbudet. Tidningsbudet som jobbar där jag bor verkar ha allvarliga problem med att slänga in tidningen i brevinkastet. Eller vänta, slänga verkar han/hon vara förbannat bra på eftersom jag vaknar varje natt runt klockan 4 med panik för att någon håller på att bryta sig in i lägenheten...eller vänta, det var bara tidningen.
Hur svårt kan det vara att lyfta på luckan och kila in tidningen. Man måste inte smälla, drämma och ha sig.
Dessutom brukar det ligga små papperbitar från tidningen utanför eftersom hanteringen är så våldsam att tidningen får klara sig bäst den vill.
2) Brevbäraren. Även här verkar ett stort problem finnas. Helt seriöst, hur mycket tid sparar han/hon på att låta posten sticka upp ur brevinkastet? Exakt hur mycket? Jag blir så jävla trött av att komma hem och se mina brev sticka upp ur hålet i dörren. Jag vet att jag är en kärring men tänk om någon tar min post? Inte för att jag tror att mina grannar är galet inresserade men jag minns när jag var liten och vi snodde post ur folks brevlådor.
Egentligen handlar det väll bara om att det är irriterande att brevbärarna är så jävla slappa att dom inte orkar ge kuvertet den där lilla extra knuffen så det kan få landa på dörrmattan som sig bör.
Skitit i det blå skåpet?
Det är nästan så jag blir lite kränkt som är så modernt att bli nu för tiden. Som det där barnet som blev kränkt för att dagsfröken flyttade hans stol en meter från bordet för att han inte kunde uppföra sig vid matbordet.
Jag vet att jag är singel liksom, ni behöver inte kasta parmiddagar, vigselringar och älskog efter mig för att jag ska inse. Eller är det för att jag inser men inte gör något åt det som dom är ute efter mig?
Man kanske skulle ringa en äktenskaps förmedning och bli bortgift direkt liksom.
Eller så skiter man i det och njuter av att kunna ha en lägenhet där det, som min kompis uttryckte det, "ser ut som någon spytt nåt rosa över hela lägenheten" och av att lyssna på min skit musik och dansa runt i raggsockor och munkjacka på Lördagseftermiddagen helt ostört istället för att plugga.
Plugga. Det är vad jag borde göra. Men jag spyr på litteraturen. Jag orkar inte läsa som pappa-roller och mamma-roller och hushållsarbetes fördelning och fan och hans moster.
Har jag skitit i det blå skåpet?
Polkadots
Dessutom tittade jag på "I taket lyser stjärnorna" och "Mr. & Mrs. Smith".
Allt jag har att säga är att man inte ska titta på första filmen efter att man haft föresläsning i
klrishantering för då kan man bara koncentrera sig på att analysera huvudpersonerna. Mycket bra film förresten.
Film nummer två hade väll ungefär behållningen att jag glömt bort hur het Angelina och att jag är efter så jag missade filmen när den kom ut och såg den för första gången igår.
Och idag gick jag upp klockan ni och städade! Sedan åkte jag till min favvo-second hand.
Det var för jävligt trångt, varmt och dom tokiga tanterna hade tagitledigt från Ullared och knuffades i Mölndal istället.
Efter fyra inköp som hade som gemensam nämnare polka dots och porslin åkte jag vidare till second hand 2.
Där träffade jag tre kompisar och fick lite socialt umgänge i raljerandet över fula prydnadssaker. Vi hade en lång disskution om varför folk köper rese souvenirer på Second Hand. Typ "jo jag har viss vart i Holland, kolla träskorna i hyllan", eller?
En värmeljushållare rikare begav jag mig hemåt men intuitionen att jag skulle ta tag i att städa garderoben.
Det hela gick till som det brukar. Jag slänger ut alla kläder på golvet. Sedan tröttnar jag. Det har med andra ord inte hänt mycket på det kognitiva planer sedan min 12 års dag.
Dock fick min självdiciplin mig att slänga in det mesta igen.
Allt kompanjerades av Chingys Right Thurr, Snoop och Pharells Drop it like it's hot & Jamie, världens hetaste kille, Foxx's Gold digger med på spellisten. Det sprätter i dom lurviga som, tack gud, ska få rastas något senare på dansgolvet någonstans i stan.
Nu ska jag väll ägna mig åt att läsa om det moderna föräldraskapet eller utvecklingspsykologin med treatet att jag har en flarra rosé i kylen och en massa is i frysen.
Hate to say I told you so
Nya undersökningar visar att följande har försämrats:
- Jämställdheten. Min enda kommentar är det är klart som fan eftersom att feminister är "töntar" och kvinnor uppenbarligen inte klarar sig på egenhand och måste ägna livet åt att hitta en man på någon rosa jävla dejtingsajt med någon procentuell hitta-din-drömprins chans.
- Sjukvården. I Sverige är det numera längre väntetid på att träffa farbror doktorn än i Albaninen. Bra jobbat!
- Skolan. Skolverket är oroade över de låga prestationerna och jag kan bara säga att så länge kommunerna prioriterar bort behörigalärare och specialpedagoger så har Skolverket anledning att oroa sig.
Återigen vill jag upprepa meningen jag älskar att hata och hatar att älska "Hate to say I told you so".
En öppen fråga, ni som röstade blått för att "få en förändring" (typ det dummaste argumentet någonsin) är ni nöjda nu? Var det förändringen ni ville ha?
Och nu syfter jag på alla er som inte är rike, som inte är höginkomsttagare.
Eller trodde ni på allvar att moderaterna var det "nya arbetarpartiet"? Men ja, det var ju Hitler också på sin tid.
Och ja, det är en grov jämförelse jag vet, men jag kan bara inte förstå hur ni tänker?
Hur i hela fridens namn tror ni att skattesänkningar ska hålla kvar Sverige i topp som ett välfärdsland?
Jag tycker att det är pinsamt att så många Svenskar verkar tro att välfärden alltid kommer finnas oavsett regering och att pengarna på något sätt dyker upp från ingenstans.
Jag tror att jag måste låsa in mig någonstans till min ilska gått över om sisådär 40-50 år. Seriöst.
Promoe & hyckleriet
Jag ska villigt erkänna att Promoe, som jag syftar på, under ett par år var min gud med stort G, det har han inte varit sedan jag första gången hörde hans frukstansvärda "Svennebanan".
Nu tänker jag varken hoppa på killen för att är sellout eller spelas på Valand utan jag tänker påpeka hans paradoxala förhållnings sätt till de svenska låginkomsttagarna.
Jag tänker inte närmare gå in på vad "Svennebanan" handlar om, alla som någongång satt på en radio har hört den, garanterat, däremot tänker jag berätta vad han sjunger på sin skiva "Bondfångeri".
Denna är alltså från efterhan släppte världens vidrigaste hiphop låt.
På en av låtarna på denna skiva har fanskapet mage att stå och sjunga "den här går ut till mina låginkomsttagare".
Är det här ett klumpigt sätt att göra en pudel eller har har bara inte en tanke på vad han faktiskt står och gapar?
Om jag träffade Promoe skulle jag vilja ställa en enda fråga; vilka svenskar är det som har foppa tofflor, åker finlandsfärja och åker till Ullared?
Inte fan är det höginkomsttagarna som personifieras av allt du dissar på din skitlåt inte.
Sedan skulle jag kalla honom för hycklare och ge honom alla hans plattor som jag har hemma.
Sluta klaga på att du måste leva upp till någon "mediaroll" och jag hoppas verkligen du tjänar riktigt mycket pengar nu ditt svin.
Ett tips, ring Dogge och gör ett fett hiphop yo yo len samarbetish mannen broshan ey len.....
Den enda som väntar på mig är min lilla teve därhemma
Att tv-blogga. Att blogga om teve eller att blogga om att vara på tv eller att helt enkelt sitta på tv-huset och blogga.
Det första, att blogg om teve signalerar relativt mycket no-life-tendenser.
Att blogg om att vara med i teve; är ju ett fint exempel paradise hotel deltagarna vars super intelligenta och otoligt smarta bloggar jag inte kan sluta kolla in. Där kan man läsa allt från att "Det var gött att knulla" till "ikväll blir det pinigt på teve".
Det enda jag kan säga är att det är klart att det är pinigt, behöver man en blogg som kronan på verket?
Det är väll det som är grejen? Annars ligger man väll inte under ett vitt lakan med benen i taket och stönar?
Eller är det självuppfyllande på ett eller annat sätt? Har jag missat något?
Visar man vem man är och vad man står för? Typ; jag gillar att knulla och jag är inte pryd.
Sista kategorin är ex. modebloggarna som av någon anledning är med i alla morgonsoffor och som sedan ska ha en blogg på tvkanalens hemsida om vilka skor dom köpte igår. Intressant. Nyhetsvärde.
Hur som helst så händer det väll lite för ofta att jag hamnar i den första kategorin och kastar skit på kategori 1 och 2.
Jag står för det. En snart 23 årig kvinna med alldeles för lite eget liv för att låta bli att förfasas över sexscener och tequilarace alternativt Elin Kling.
Idag har jag framför allt två teve punkter jag bara måste ifrågasätta.
1. Varför gör dom så mycket reklam för dansbandsskivor på teve? Är det bara det som köps? Lyssnar folk så mycket på dansband? Eller är det för dansbands fansen bor så långt ute på landet att dom inte har en tillräc kligt snabb uppkoppling för att ladda ner och spotify itne är ett alternativ för datorn kommer aldrig täcka upp hela gillestugan? Okej, nu var jag elak.
Jag kan bara inte förstå hur man kan tycka att dansbands musik är bra. det är säkert många som inte kan förstå min kärlek till baktakt, ganja-liberala texter och knälånga dreadlocks men kom igen...
Dansband. Jag får krypningar längs ryggraden bara jag hör första tonen på "Leende gulbruna ögon" eller någon annan gudsförgäten dänga.
2. Paradise hotell! Programmet jag älskar att hata blir bara mer och mer patetiskt ju längre tiden går.
Igår trodde jag att jag skulle krevera.
det roligaste var nog ett bråk mellan två killar och det enda sättet den ena killen kunde komma på att dissa den andre på var att beskylla honom för att ha "Små luftiga muskler" och inte kuna få några brudar.
Samma kille hade kvällen innan först knullat med sin rumspartner och sedan gått in i ett annat rum och knullat med en annan tjej. Attraktivt killen!
Sedan ägnades X antal minuter till att killarna kallade tjejerna för hora, varandra för bög och tjejerna fick hasplat ur sig både slyna, hora och slampa till varandra. Bakom ryggen off course!
Att deltagarna inte verkar fatta hur kompiöst bort gjorda dom blir och hur länge det kommer att bli ihåg kommet.
3. Vi skiter i Elin Kling och gänget, alla vet att jag hatat modebloggar sedan Ebba V-S startade sin första hemsida. Istället tänkte jag lite på en reklam som går endel på teve.
Den där för intimrakningsprodukter och röda prickar.
Om du har missat den så är det ett par som ska få till det och så är det två personen som kommer utklädda till röda prickar och så står det; "Låt inte röda prickar förstöra stämmningen".
Jag blir helt stum.
Hur ska man någonsin våga ha sex igen, känner jag. Det blir helt enkelt att hyra in en body double så varken valkar, hår, blekhy, födelsemärken, blåmärken eller gud förbjude rödaprickor kommer och hotar det nya porrfilm sexet. När fan ska ni fatta egentligen?
Lägg ner. Tack.
Löpbandet, Foppatofflorna och Elektrikern
1
Svettig och röd har jag tröttnat på att ha iPoden inkilad mellan behåbandet och axeln och väljer att , under ett par av mina 45 på löpbandet, låga iPoden dingla fritt i hörlurssladden. Detta resulterar efter bara ett par minuter i att min blåa iPod med ett kattklistermärke på flyger i en båge och landar bakom maskinen. Jag reagerar rent instiktivt och smäller till på stopp knappen varpå jag utan att bandet hunnit stanna slutar röra benen och försöker hoppa av.
Detta gör naturligtvis att jag går samma öde till mötes som min iPod, men jag lyckas göra en kung fu vändning i luften, parerar det handlösa fallet och landar jämfota på golvet. Snabbt plockar jag upp min iPod och tar ett skutt upp på maskinen, trycker start och fortsätter som om ingenting har hänt.
Jag hoppas innerligt att ingen sett att jag precis varit nära att dödsstörta bakom löpbanden, antagligen har någon sett. Alla antagligen. Jag vågar inte titta efter utan stirrar stint på kalorimätaren som skvallrar om att jag hitills typ hunniot förbränna ett päron. Jag gissar att några av mina med gymmare förmodligen fick uppleva det roligaste dom någonsin sett på ett gym. Jag bjuder på den.
2
Om inte svettigare plågar jag mig igenom mina sista 15 minuter på löpbandet med Beyonce på högsta volym i hörlurarna. Tillräckligt hög volym för att inte märka att någon försöker få kontakt med mig och det är först när jag känner att någon står obehagligt nära det svisschande svarta bandet som jag reagerar. Jag tittar upp och finner att en elektriker i blåställ stegat upp på bandet brevid. Ska han träna i det? tänker jag först innan jag tar ut hörlurarna.
Han vill bara kolla om hörlursurtaget på min träningsmaskin fungerar. I mitt försök att småsnacka för att ta mig ur den pinsama situationen som just uppstod, situationen där jag antagligen tyst sjungit med i "Crazy in love" när han stod och försökte få kontakt med mig, tar jag mig för att informera mig om att urtagen nu verkar fungera men han måste kolla alla. Jaha.
3
Idag fick jag dock konkurrens om att vara det största Ufot på Sportlife. En kille tog sig för att träna i gröna foppatofflor. Jag vet inte men jag tror att det kan bli problem att använda foppatofflor på löpbandet. Jag kan tänka mig iallfall. Foppatofflro har jag dock sett i alla möjliga och omöjliga situationer men idag var första gången ett par foppatofflor gick på gym. Bech 10, here they come.
