Vellinge racistpig
Jag tänker fatta mig kort, MEN att säga att det inte handlar om rasism är att ljuga!
För det första uttrycker sig en kommunpolitiker såhär
"vi ser bilder på bränder med incitamenten att det är så det blir när man tar emot flyktingar" och på ett informationsmöte står en kärring och säger
"dom har barnen kommer från länder där man skjuter ner varandra när man blir osams, det är en kulturkrock som är farlig".
Jag undrar vilken värld dom här två människorna egentligen lever i? Var är hennes argument gångbara? Mitt i ett krigshärjat Albaninen möjligen?!
Sedan undrar jag om dom tror att det är halva AlQuaida som ska flytta in i Vellinge kommun och börja bedriva Jihad mot kommunstyrelsen ochinvånarna?
Varför är dom inte rasister i folks ögon? Det undrar jag. Är det så att om man gömmer sig bakom ekonomi för att slippa bli kallar rasist?
Slutligen tycker jag det är vidrigt att det här faktiskt handlar om ensamkommande flyktingbarn. Barn för helvete!
Barn lika mycket som deras egna små Vellinge ungar.
Barn som bränner bilar? Knappast. Barn som skjuter på varandra? Jo, tack.
Och vad hände med barnkonventionen?
Idioter!
Hannas nya kille i P3
Jag har en ny kille i mitt liv. Vår relation är högst platonisk men oj, så stark.
På mornarna brukar han väcka mig med sitt skratt och så dricker vi kaffe ihop. Ibland fäljer han mig på spårvagnen till skolan och iblan stannar jag hemma med honom, men aldrig längre än till klockan tio.
Han är en av dom roligaste jag vet i helva världen och snyggare än snygg, samt innehavare av alla de andra egensakaper jag tillskrvitit honom i form av mina uttryck för den ideala mannen. Vi bråkar aldrig, han blir aldrig irriterad på mig och jag behöver aldrig prioritera i mitt liv.
Jag har full kontroll över på och av knappen och han finns alltid där.
Åh, Kodjo Akolur.
I think I'm in love with my radio.
För mer info se http://www.sr.se/p3/morgonpasset
40 is the new 20?
Jag satt och tittade på "Cougar Town" ikväll och insåg att det är en sanslöst dålig serie.
Varför ska man göra en serie om en 40-årig frånskild kvinna som ska vara lite tafatt, virrig och gammal när hon inte uppfyller ett enda av kriterierna på ett trovärdigt sätt?
Är det bara jag som inte kan ta en mager, botoxad, solbränd och vältränad kvinna på allvar när hon pratar om rynkor och daller?
Som i kvällens avsnitt när hon skulle ligga med sin "nya unga kille" för första gången (efter tionde dejten, man blir tydligen frigid när man blir 40 +) och spenderade hela dagen att göra manikyr och bikinivaxning (samtidigt för det var tydligen rolig underhållning ansåg manusförfattarna). Men är det verkligen roligt?
Var går egentligen gränsen mellan att vi skrattar åt hur tokig hon är samt känner igen oss (vem som nu gör det) m.a.o igenkänningshumorn, vilken jag tycker dt verkar som är målet, och att det blir sorglig lyterskomik?
Serien är så fruktansvärt tafatt och stereotypt att det är skamligt av kanal 5 att sända den klockan 22 på kvällen.
För det första så är ju Cortney Cox roll så totalt oövetalande, är det kontigt och spännande när en sjukt het 40 åring får till det? Nej.
Sonen hennes, som ska vara så jävla käck, smart och lillgammal och skämmas "sådär lite lagom" för sina föräldrar klarar jag bara inte av!
Scenariot; han kommer ut på altanen där hans morsa ligger på alla fyra och idkar fellatio med en för honom okänd man. Reaktion; han har bara en kort kommentar i stundens hetta vart efter allt blir som vanligt igne och han fortsätter slänga kärleksfull käft med morsan vid frullen dagen därpå.
Helt normal relation för en tonåring gentemot sin förälderssexualtitet.
Mamma-son relationen när den är som bäst englit Hollywood.
Sonens pappa är så typsikt framställd att jag skäms. Han framställs så som frånskilda män nästan alltid framställs av amerikanska serieaskapare: barnslig med lagom sexpack på magen och med passion för basebollskepsar, rockmusik och orginella ungkarlslyor.
Grannen och väninnan spelas av Christa Miller som spelar Jordan i Scrubs. Hon är i princip Jordan bara lite, lite snällare och mindre kåt.
Hennes man är lite tjock, lite lat och lite töntig. Som det alltid är. Ni vet.
Den andra grannen, killen, ungkarlen, som jag redan räknat ut att huvudpersonen kommer bli ihop med i slutet, drar hem nya brudar varje dag men vara "korkade" tjejer.
Ni kan väll eran "Two and a half men"? Ja, då är det ingen nyhet från "Cougar Town" att primoskuösa tjejer aldrig är smarta och vice versa samt att unga brudar är totalt iq-befriade.
Slutligen; "Cougar Town" suger. Ungefär lika dåligt som "Dating in the dark". Ändå tittar jag på både. Jag antar att allt har sin poäng, eller som Jenny sa till biljettkontrollanden; Det finns folk till allt.
Tillochmed sådana som kolla rpå teveprogram dom tycket är dåliga bara för att få ösa ut sitt förakt.
En sådan är undertecknad.
It's all about the attitude of the tassels baby!
Jag tänker medvetet undvika att blogga om internationella kvinnodagen. Vi fick EN DAG OM ÅRET och det jublar vi över? Tack. Generöst, tack för den.
Jag tänker skriva ett par rader om dagens ytligaste företeelse; nypremiär av "Svenska Hollywoodfruar".
Nog måste ni hålla med om att det såg ut att vara tillsynes omöjligt för våra kära landskvinnor att imponera / uppröra / väcka häpnad ännu en gång och med samma kaliber men, jag tror att Mrs Montaziami redan hunnit leverera ett par tankar med klass.
En kvinna som gör en hel vetenskap av fula tofsar måste ju bara applåderas och det högljutt.
MEN jag tänkte varken fördjupa mig i hur man lägger en tofs så intrycker blir "med attityd" eller hur två kärringar i smaklösa outfits "kastar", som de uttrycker ordet "castar", modellkillar för att jobba i baren på deras Barbiefest, killar varav hälften sticker innan dom blivit synade. Jag förstår dom.
Nej.
Inte helt förvånande tänkte jag skriva lite om Mrs Anka.
För det första måste jag sätta på pränt, det faktum, att jag är uppriktigt glad över att denna kvinna skiljt sig från Paul Anka, oavsett om det hon säger är sant eller inte så ser hon så mycket gladare och friskare ut. Hur nu en peron som består till 75 procent av senor kan se kry ut är jag kluven till, men vi säger att man kan det.
Vd jag egentligen vill komma till är att jag anser det vara väldigt intressant tillika roande att hon sitter och slänger ur sig, på sin räligaste ful-Helsingborgska, att hon inte fått ett jag citerar; "ett bra pök på sju år" (och vem i helvete säger "pök"?).
Sju svåra år Så lät det inte förra säsongen
Då var det "sex maniacs" och både det enda och det andra, nu var det kulor vi knäna och viagra.
Vad ska man säga?
Allt hon hyllade som fördelar med att vara gift med Paul Anka var nu det hon listade som skönt att slippa. Är någon förvånad? För hur mycket pengar man än må ha så lyser alltid olyckan igenom porslinsfasaderna i det allra mest bländande leendet.
Sen är hon nästan gulligt när hon väljer att säga allt ont om honom på engelska så han ska kunna förstå.
Slutligen vill jag slänga ut en liten fundering i cyberrymden (vem i helvete säger "cyberrymden"?); Anna Anka säger att hon tycker det är så skönt att få äta sin egen mat och slippa hotellmat och mat på flyget, jag undrar vad det är för mat hon äter? Brok? Disktrasor?
Ja, blir man som man äter så är det nog fan botox och formalin.
Tack för ikväll.
Vem bryr sig om Paradise Hotels sunda ideal?
Paradise Hotel ser ut att bli en seglivad historia för min det. Ärligt talat vet jag inte varför jag är så jävla fascinerad av något som står i så bjärt kontrast till mina ideal.
Jackie Ferm är en i grund och botten smart men förvirrad eller vilseledd dam som på sin blogg glatt svarar på frågor som jag citerar "Har du rakad fitta?" och "Gillar du att suga kuk?" samt "Kan man prata med dig om sånt som är jobbigt. Typ över en fika?".
Jag undrar hur gammal den som skrev det sista är egentligen. Och det första med. 12 eller 50.
Kanske är jag en gammal stofil men jag tycker det är helt uppåt väggarna hur man överhuvudtaget kan 1) vara så jävla äcklig att man skriver sådana frågor. Köp Slitz så ser du ju för helvete och 2) hur man kan förnedra sig till att svara på sådant.
Denna Jackie, årets medieprofil på gott och ont. En tjej som är ett typ exempel på vad som händer med unga människor som inte blir sedda genom kärlek.
Egentligen var det inte alls henne jag skulle skriva om, det blir så rätt ofta ändå.
Jag skulle skriva om vad jag läste på Paradise Hotel Cimons blogg.
Ett utkast;
"Hur ni låter eran kropp bli uttnyttjad för att känna närhet...Det gör ont. Jag måste sätta ner en fot för detta vansinne. Ni unga tjejer och killar där ute som gömmer er, känner er obekväma i eran egna kropp. Snälla, gör inte det. Låt er inte dras ner i detta vidriga jävla träsk utav ytlighet. Få bort tunnelseendet och det mörka molnen över dig och försök se dig själv och världen annorlunda. Ni vill inte vara omringade utav människor som inte tar dig för den du är, som ser dig som objekt, ett verktyg, en del utav ett vackrare samhälle."
Han skriver efter att han fått ett mail av en tjej som känner sig ful och undrar om någon någonsin kommer tycka om henne. Alltså visst, jätte fint, vi gråter lite och tänker att han är en sanningssägare av mått och av kommentarerna på detta inlägg att döma har den tjugoåriga modellen/fotografen precis löst gåtan med vår existens.
Är det inte paradoxalt?
Hur kan en person som ställt upp på att medverka i en dokusåpa som Paradise Hotel, vilken i sin tur står för ytlighet i sin absolut grisigaste form? Mest muskler, snyggast bröst och skabbigaste blonderingen får ligga.
Kanske kan man dra det till sin spets och ifrågasätta hur jag, som har så fina ideal och värderingar om alla människors värde är så intresserad av sex och mobbing på bästa sändingstid att jag inte kan sluta efterforska i det? Vem är jag att moralisera och kritisera?
Vi är väll alla ambivalenta i vårt beteende, inte minst jag MEN jag är fortfarande förvånad, kanske inte över själva blogginlägget, killen är trots allt just fyllda tjugo år, utan snarare över läsarnas reaktioner.
Det är som en tårkanals orgasm just drabbade hela forumet och det finns ingen hejd på vilken underbar människa Cimon är.
Dalai Lama? Moder Teresa? Gandih? Ähh...nej. Paradise Hotel Cimon.
Bloodsugar
Min eftermiddag spenderade jag som i ett töcken med den ena facebook statusuppdateringen med pessimistisk än den andra. Jag höll på att lägga mig på golvet i tvättstugan och gråta för jag var så inihelvete trött och energidrenerad. Vi ska heller inte glömma den nalkande migränen som började kännas vid fem tiden.
Det tog en bra stund innan jag insåg att det är sån jag blir när mitt blodsocker är i botten.
Så nu har jag retirerat.
Träna? Ja men äta ska man göra ordentligt.
Som slutkläm vill jag informera om att jag inte längre är stelast på yogan och jag ramlar inte omkull längre.
Big up!
