Inspirationell
Men det finns ett guldkorn i mitt hjärta, som inspirerar utav bara fan.
Idag har jag ätit chokladtårta och pizza, fy fan vad gott.
Kungarna av obesceniteter.
Jag förstår inte deltagarna och jag förstår inte tjejerna (för det verkar bara vara tjejer) som hänger med killarna hem till huset, suger av dom, knullar och glatt går hem dagen efter med teve kamerorna efter sig.
Tänk att komma tillbaka till jobbet efter att det programmet har visats. Eller vad säger deras familjer när de ser sina döttrar och systrar stånka loss på bästa sändningtid? Eller för alldel morsorna som får se sin son sätta på en ny tjej varje kväll.
För killarna svinar runt som as och vartannat ord de säger är balle, fitta eller knulla medans tjejerna antingen startar bråk eller hamnar i slagsmål. Förlegat? Ja. Underhållning? Nej.
Jag må låta som en moralkärring, men jag tycker att det är förkastiligt att Kanal 5 sänder en sådan skit såpa!
Inser de inte hur många unga som ser det här? Tjejer och killar som kanske är så unga som 14-15 år och kommer att få uppfattningen att det är såhär man beteer sig och det är coolt.
Knulla gärna, drick gärna men gör det för helvete inte i teve!
Jag måste också säga att det här programmet måste ju vara inköpt som en kopia av "Jersey Shore", det är bara det att USA har en mer konsverativ syn på sex och verkar ha en något sundare alkoholkonsumtion vilket gör att det programmet, hur dåligt det än må vara, inte höjer sig till en astronomiskanivån av total vidrighet som vår svenska version gör.
Jag tittade på debatt också, där två av deltagarna var inbjudna att diskutera såpan tillsammans med representanter från Hjärnfonden som vill stoppa såpan pga den skadliga mängen alkohol som konsumeras. Där fanns också Jackie Ferm och såpans skapare bland andra.
Det som gjorde mig mest fundersam var hur de här två deltagarna betedde sig, de var totalt oförmögna att prata som vuxna människor, kallade kvinnan från hjärnfonden för gammal kärring, bar henne prata svenska när hon använde ordet "initierande missbruk" och kunde för sitt liv inte se någoting negativt med att under en månad supa skallen av sig varje kväll. Den ena sa att det är så hans liv ser ut till vardags. Hoppas att sjukvården eller soss tar han om killen i fråga för det där är sjukt.
Sedan fanns det andra i programmet, b.la bloggerskan Paow, som menade på att det är så vi unga beteer oss. Jag vet inte, men jag har aldrig spytt i en bubbelpool, visat brösten på krogen eller blivit tagen bakifrån framför en nightvisionkamera. Men där är vi alla olika.
Det är verkligen tråkigt att dessa personer som väljer att delta i en såpa som denna inte inser konsekvenserna. Att de på allvar tror att det är något de kommer vara stolta över och se tillbaka på som ett minne för livet. Det kommer de garanterat inte att göra. Men de får sina 15 minuter i rampljuset och kanske är det det de kommer att leva på? Iallfall tills barturnén är gjord och skivan som ingen köper är inspelad. Det kan ju eventuellt bli frågan om en en karriär på kvällslöpet också om de har tur.
Så, ska underhållning få göras till vilket pris som helst? Har vi inte ett kollektivtansvar längre så snart det är tevekameror inblandade? Det går över mitt förstånd att man ens kan tänka tanken att spela in en dokusåpa där man utmanar allt som samhället kämpar emot. Överdriven alkoholkonsumtion som det första exemplet; dricker man sig asplakat under en månads tid kan ingen komma och lura mig att det inte märks efteråt. Detta innebär ju att Kanal 5 i förlängingen bidrar till alkoholrelaterade problem hos unga människor, och hur många goda krafter i samhället kämpar inte dagligen för att undvika dessa genom både eftervård och prevention? Jag menar också att man leker med deltagarnas psykiskahälsa, och det gör man självklart i alla dokusåpor där människor ska leve ihop under onormala former eller omständigheter, men vi vet ju alla att alkohol kan skapa och öka psykiska besvär. Det är ju bland annat därför man avråds att dricka om man lider av exempelvis panikångestsymptom eftersom alkohol både ger upphov till och skapar ångest, och nej, inte bara dagen efter ångest utan psykosomatiska ångestbesvär. Majoriteten av alla våldsbrott som begås i det här landet sker under påverkan av alkohol, ska man då statuera ett exempel att det är "lite festligt" att slåss på krogen och sen bara säga att man inte minns något dagen efeter? Tydligen anser Kanal 5 det. Att slåss är tokroligt och normalt. Även att bränna varandra med cigaretter, kasta drinkar på folk och spotta på varandra är underhållning. Sedan kan man också ta in den aspekten att polisen blivit tvugnen att rycka ut till huset där de supande ungdomarna bor, ska man verkligen belasta polisern bara för att kanal 5 bjuder på gratis sprit till alla som vill festa?
Mobbing är också ett fenomen som vi ser endel av i programmet. Mobbing och utstuderad elakhet är vardagsmat. Något som vi kämpar emot i vardagen, men som är okej när det gäller underhållning. Något som gör att människor väljer att ta sitt liv. Något som märker människor med ärr för livet, men som man förväntas skratta åt för att det är på teve.
Kungarna av Tylösand är också ett praktexempel när det gäller manifestera könsroller. Frågan är om jag ens kan kalla det könsroller. Men de visar en köttmarknad av grövsta sorten där det enda som killarnas mål för kvällen är att släpa hem en full, villig blondin att spänna på inne på toan för att sedan göra ett jack i sänggaveln. Bokstavligt talat ett jack i sänggaveln. Fastän jag i mångt och mycket är en förespråkare för den fria sexualiteten så får den i detta fall stryka på foten. För det känns inget bra att de alla dessa berusade semestarfirare ligga loss påhejade av sina kamrater.
Varför? Jo, för att jag tror att den här dokusåpan kan bli normen i endel unga människors ögon, och det tror jag är farligt. Jag tror att översexualiseringen i media skapar snedvridna sexuellapreferenser, och jag tror att bilden som den här såpan sänder ut är myten om mäns okontrollerade sexualdrift och den objektifierar tjejerna som bara är en svaktatuering med hår och blurrigt ansikte. Svergiedemokraterna skyller på muslimer, jag skyller på sexism, objektifiering och samhällets sexualisering.
Kanske kom chocken så starkt för att vi alla trodde att Paradise Hotel-Jackies knull var det värsta vi fått se i svenskteve, och det var det nog fram tills nu, men återigen överraskade ett produktionsbolag och gick ett steg längre. Det säljer. Vad kommer att hänga härnäst? Gruppsex? Djursex? Pornografi i Lets Dance?
Min slutkläm blir att det är dags för media att ta sitt ansvar. Teve kan inte hålla på att sända ut sån här smörja och sedan luta sig mot att det har bra underhållningsvärde samt att alla som var med mår bra och inte ångrar sig.
För det som inte är ett normalt beteende i verkliga livet, så som att slåss på stan, ska inte ses som normalt och tas med en klackspark i teve.
Varför läker inte tiden alla sår?
Varför går ränderna aldrig ur? Varför glömmer man aldrig? Varför låter man sig påminnas om tiderna som flytt? Varför gör det ont när det inte borde? Varför saknar man? Varför slutar man aldrig hoppas? Varför är man inte så rationell som man borde? Varför bleknar inte minnen? Varför låter man sig själv luras att det var bättre förr? Varför är det så förbannat svårt att skrapa upp sig själv och tagga vidare? Varför slutar man aldrig terroriseras av dåtiden? Varför, varför, varför? Jag borde veta. Jag borde ha en bachelor på ämnet. Men jag är precis lika förvirrad som alla ni andra. För ingen verkar ha svaret på varför och ingen verkar heller veta hur.
Nej, får väll fortsätta lyssna på franskaballader med piano och dricka te tills jag hittar svaret eller värker ut mina frågor.
Varför tvåsamhet?
Och när man tänker så, då är man totalt ute och cyklar. Oftare och oftare kommer jag på mig själv med att längta efter ett förhållande bara för att få lite avlasntning i vardagen och slippa vara ensam på söndagskvällarna. Men det är ju inte rätt anledning. Då kan man utnyttja RUT-avdraget istället.
Kanske är ensamheten den stora boven i dramat och det är den växande rotlösheten i vårt samhälle som gör att vi verkar bli mer och mer relationsoritenterade.
Jag talar emot min egen tidiga tanke när jag menar att ska man vara ihop ska det vara för att man är kär och inte kan leva utan varandra, inte för att det är rätt skönt att ha någon som köper nässpray när man ligger hemma och är sjuk eller som rensar avloppet när det är stopp. Jag skulle aldrig kunna tro att jag medvetet skulle bli ihop med någon för dessa sakerna, men undermedvetet är det väll ändå ensamheten vi försöker fly när vi blir kära i kärleken? När man bli så fäst vid tanken på att ha någon mitt emot sig vid middagsbordet att man helt enkelt sänker sina krav. Krav är också fel ord, då är vi inne på kravlistan och det är också en del i ledet av mitt resonemang, istället ska jag uttrycka det att man lurar sig själv och justerar sina känslor.
Det har nog alla gjort någon gång. Och de flesta har nog blivit utsatta för att någon gör det mot en.
En känslomässigt jämställd relation som får en att må bra och som fungerar ska inte börja i en ovilja att vara ensam om kvällarna utan snarare börja i att man träffar på någon som får kokongerna i magen att bli till larver för att sedan explodera i kulörta vingslag.
Som ni kanske läst mellan raderna så är jag mycker skeptiskt till att leta efter en partner och nog är det lätt att raljera över sin egen ensamhet och sedan gå och göra precis tvärteot.
Skriva in sin kravlista på en dejtingsajt och börja paniksöka bland alla rekommenderade matchningar.
Dock håller jag huvudet kallt, jag är inte där än, är du?
Veckans babe
JOHANNES ANYURU
Antagligen Sverige snyggast poet. Förutom ett mycket fördelaktigt yttre skriver han fantastiska dikter och sommarpratade som en gud på P1 i sommras. Min take: jag, johannes, en flaska rött, lite tända ljus i höstmörkret.
Helt klart årets höstromans! Det är jag värd med tanke på avsaknaden av sommarflirtar.
Jag vill se regeringens avgång.
Hur kan vi acceptera blockpolitik? Sossarna är det största paritet och ändå är de förlorare. Block politiken har öppnat dörrar för partier som SD att slå sig fram.
Hur kan MP ens överväga att bilda regering med Alliansen? Det är ju ett skämt.
Hade jag lagt min röst på MP hade jag varit vansinnig i deta läge, men jag skulle aldrig en överväga att rösta på MP just för deras ständiga flirtande med högern.
Jag har förstått att många människor tycker att det vore det bästa för att hålla SD utanför, men jag köper inte det. Det handlar inte om det, för Alliansen handlar det om att slå sönder röd-gröna blocket och sedan har vi en enpartistat.
Mitt drömscenario just nu är att allt brakar samman! Alternativt att Alliansen väljer att samarbeta med SD så folk förstår vilka jävla hycklare de lagt sin röst på. Reinfeldt ska göra bort sig och det ska kännas.
Det är dags att råda bot på borgarnas översittar attityd. De kan locka med makten, men jag hoppas innerligt att MPs ideologiska hemvist väger tyngre.
Jag vill se regeringens avgång och ett omval utan block! Ett demokratiskt mångpartisval.
Jävla Jimmie.
Dessutom oerhört roligt när de filmade från Åkessons tal på SDs valvaka och deltagarna står och klappar och brölar, ja verkligen brölar, "Jimmi Åkesson SHALALALALA". På den nivån är det.
Ska vi tro väljarundersökningen?
Sedan kan jag diskutera i evinerlighet hur odemokratisk blockpolitiken är. Sossarna får ensamma mer procent än moderaterna ensamma och ändå vinner borgar-asen. 4 mot 3. Schysst.
Kukhelvete!
Och Sd kan ju bara köra upp något. För jämställdheten i mitt könsordsval: RASISTFITTOR!
Sds valvaka.
SD gnäller över valfusk och påhopp från medias sida. Självömkansattityden är påtaglig. En talare från Danske Folkepartiet är på väg in för att tala. Säkerheten är enorm. Vad är det ni inte fattar?
Kanske ska ringa och berätta om "Nej tack till info från SD"-lappen som sitter på min dörr. Då lär de ju komma och bränna mig, för demokratin och yttrandefriheten.
Go Mona!
Nu har jag sagt mitt med tre papperslappar. Valet är avklarat och nu väntar jag och alla andra spänt på valresultatet. Har nyåresafton känsla.
Jag skulle ha gått på valvaka men min skadade fot är sämre idag så istället äter jag thaigryta framför teven och vakan på Svt.
De visar just nu från partiernas egna valvakor, Moderaternas b.la. Dom borde fan skämmas. Dom har valt att ha sin valvaka vid Norra Bantorget som reporten förklarade är gamla arbetarkvartet. Mannen som startade arbetarrörelsen står staty utanför. Detta var "strategiskt gjort". Jag orkar inte ens kommentera. Fuckers.
Nu tar vi hem det här! Go Mona!
Demokratins julafton
Igår när jag kom hem till min lägenhet hade jag fått post från Svergiedemokraterna. De hade vänligheten att skicka mig en A4-sida i glanspapper där de informerar mig om att det är mitt land och mitt val.
Tack, precis vad jag behövde ett främlingsförgentligt populistiskt parti att tala om för mig.
Självklart är både invandringsbromsen och de galna muslimerna med barnvagnar infogade på pappret.
Jag bor i Eriksbo som hör till Angered. Angered är en av de mest segregerade stadsdelarna i landet och även en av de där det bor flest människor som inte räknas som "svenskar" av Svergiedemokraterna.
Och just därförm undrar jag; går de runt och kollar svensk-klingande efternamn på brevlådorna och hoppas att vi har tröttnat på niquabs och barnvagnar på gården?
För det är ju så alla "invandrare" ser ut. Enligt SD.
Imorse på nyheterna pratade de om överfallet på en 24-årig SD-politiker, där han överfölls i sin lägenhet och förövarna skar in ett hakkors i pannan på offret. Jimmie Åkesson har uttalat sig om att det här är den värsta händelserna i svensk demokrati (eh, Anna Lind? Palme?) och självklart, om det är sant så är jag väll iallfall moralisktförpliktigad att det är ett oacceptabeln brott.
Men nu är det bara det, att i rättsläkarens undersökning av mannen pekar allt på att mannen själv har skurit in hakkorstet.
Smart drag. Det måste ju ha slagit honom, någonsin om idag när halva tv-tablån är vigd till mordgåtor, att en rättsläkare är kompetent nog att se åt vilket håll kniven är dragen. Men kanske hade det, om det inte framkommit som ett påhitt, genererat vissa extra sympatiröster till Svergiedemokraterna. Deras politik handlar mycket om att tycka synd om svenskarna, pensionärerna (om de är svenska) och rasisterna.
Alldeles strax, på vägen till jobbet, ska jag gå och rösta för MITT SVERIGE. I mitt svergie är alla människor lika värda och lika välkommna. Vi tar hand om varandra, låter våra barn växa upp i en trygg och tolerantmiljö och vi är stolta över att betala skatt och genererar därav en välfärd i världsklass där vi har råd att låta de som är sjuka vara sjuka.
I mitt Svergie finns ingen rasism, ingen främlingsförgentlighet och ingen privat sjukförsäkring.
För mig är det självklart att rösta rött, för hela Sverige.
Veckans babe
Adam Tensta, hur barnsligt det än må låta så är jag löjligt förtjust i den här snubben. Lyssa på hans låt om sin lillasyster och smält.
Övergångsobjektet sambon.
Jag fullkomligt spottar ur mig blogg inlägg. Inte. Läsarna fullkomligt kastas in på bloggen. Inte.
Tänkte iallfall passa på att dela med mig av en tanke som slog mig idag, ni är fria att själva bedömma om den är relevant eller inte eller helt enkelt sjuk.
Jag har ju under de senaste typ 2 åren uppmärksammas hur människor i min omgivning fullkomligt slänger sig in i galet seriösa förhållanden, blir sambos och låter detta ta upp hela deras fritid (läs liv). Nej, jag syftar inte på någon särskild utan snarare ett fenomen. Kanske en känsla. Eller upplevelse.
Ja, mitt syfte är iallfall inte att vara bitter singel, det är därför jag är så noga med mina förklaringar och slingringar.
Hur som helst. Många människor i 20-25 års åldern blir plötsligt, från att ha varit singlar eller bara allmänt påhittiga, alleldes som förbytta och pratar mer om sin pojkväns nya bil än vad som händer i helgen. Ja, om inte helgen innehåller svärföräldrar, barnkalas eller en romantiskresa till någon gammal äcklig släktstuga på landet förståss där man kan ligga eller bli räddad från spindlar av sin stora starka räddare i nöden. Ibland sitter jag och lyssnar på brudar, ja sorry to say men det är mest brudar, som har så fruktansvärt tråkiga samtal om sina pojkvänner att jag får lust att läsa sportdelen, då bör tilläggas att jag älskar att tjuvlyssna och hatar att läsa om sport. De pratar med om sin kille än sig själva. Kom igen!
Cyniskt? Möjligen en aning, men det är inte det jag vill komma fram till.
Hela existensen blir för många helt plötsligt "jag och min sambo". Ett vi utan dess like. Ett eget ekosystem soffan-sängen-köket-jobbet, en symbios mellan han och henne.
I mina ögon har detta hitills verkar bero på någon slags total stressfaktor att om jag inte blir ihop, blir sambo och börjar göra tråkiga "vi"-saker hela tiden så kommer jag aldrig får göra det. Hitills har jag väll sett det så iallfall. Att det handlar om hetsen att bli vuxen.
Men idag, med viss inspiration från kurslitteratuten jag läser just nu, kom jag på det!
Övergångobjekt mina vänner. Många av er är bara övergångsobjekt, om än viktiga och konsistenta.
För enligt forskare är övergångsobjekt lika viktiga för ungdomar och unga vuxna som barn. När barnet ska lära sig att vara självständig och inte klänga på mamma eller pappa, sova själv eller börja på dagis så är en nalle ett fenomenalt övergångsobjekt. När en ung kvinna eller man ska separera från ett helt liv omhuldat av föräldrarna så är en sambo det ultimata.
Nalle-sambo, sambo-nalle.
Det fina i kråksången är inte att en sambo inte skulle fylla samma viktiga funktion som nallen, det gör den med råge, utan snarare: vad händer sen?
Tänk er ett litet barn som har en nalle. Världens finaste nalle. Nallen ska sitta med vid bordet och ha en egen tallrik och äta små bitar av morötter och nallen ska vara med på dagis och få egna julklappar och ha kaffekalas och nallen får alldeles kala fläckar för att barnet gosar så frekvent på nallen. Nallen är hela världen för barnet.
Ett tag.
Men sedan kommer det en tid, och det är inte utan att det värkar lite i hjärtetrakten när jag nu måste ta tillfället i akt att måla fan på väggen hemma hos er som just nu är i samboextas, då nallen inte är så jävla kul längre.
Den kanske får en plats i sängen om den har tur, men förpassas nog oftast till någon dammig garderob eller fuktigt källarförråd och barnet har insett att nallen är inte speciellt rolig att hänga med. Inte alls faktiskt i jämförelse med allt annat.
Det jag vill komma fram till är att nallefasen och sambofasen är övergående. Medans ni jobbar vidare med era utveckningsprocesser med hjälp av övergångsobjekt rullar jag tummarna och väntar.
Eller så skapar jag mina egna övergångsobjekt i form av cynism, bitterhet, ego och Oskar Linnros.
Att brinna. Inuti.
Att ha åsikter och uttala dem med hög och tydligröst påstås vara något som uppmuntras och privilegeras men så ser det tyvärr inte ut. Att säga sin åsikt och stå för den är som ett livselexir för mig, och många med mig. Men frågan är om det är värt det, i längden?
Man kommer alltid bara den som blir spottad på, man kommer få ta smäll efter smäll, endel för sin ståndpunkt, men många kommer också att slå på punkter som ömmar just för att det är punkter som hör till det personligareviret.
Jag vill göra en skarp distinktion mellan åsikt och person.
När jag kritiserar en åsikt som någon hyser angående exempelvis en ideologisk fråga så betyder inte det att jag anser personen som hyser åsikten som mindre värd, dum eller enfaldig.
Om någon av mina vänner anser att all sjukvård bör privatiseras så diskuterar jag mer än gärna detta med honom eller henne, men inte utan att vi kan kramas, ta en öl och vara lika goda vänner för det.
Åsikter säger mycket om en människas identitet, det kan jag hålla med om, men i mångt och mycket säger det väldigt lite om personlighet eller beteende.
När jag ger sig in i en diskution, exempelvis i skolan, så hamnar det lätt i att de närvarande regarear över mitt sätt att likte en bulldozer ta mig fram och systematiskt försöka krossa motståndarens argument, likväl som att jag kan säga att jag håller med om vissa punkter och har jag inga belägg för mina argument påstår jag mig inte heller ha det.
Men det blir alltid fel. Jag missuppfattas så ofta. Jag anses för intolerant eller respektlös.
Att jag ser det på ett annat sätt betyder inte att jag har rätt, men jag har ett annat synsätt. Jag är hårdhudad när det kommer till politiskadiskutioner, men inte så hårdhudad när det kommer ner till att tolkas fel pga åsikter.
Det behöver inte handla om åsitkerna i sig utan om sättet jag för fram de. Att jag inte ger mig.
Varför jag är sådan vet jag inte.
Men jag brinner.
Och det har jag alltid gjort.
När man brinner så starkt för en fråga att man är beredd att med ord gå genom eld och vatten för att föra fram sin åsikt så stöter man på törnar. Man får skit. Och man kommer absolut inte vara den populäraste i gänget. Man kommer bli skrattad åt, man kommer bli suckad åt, men kommer att bli hånad.
Jag menar inte att jag är ett offer, men ofta missuppfattad.
Kanske kan jag trösta mig med att jag sover lite godare om natten när jag vet att jag aldrig kan bli del av den tysta, kollektiva massan eftersom jag inte håller käften.
Och någonstans måste jag rannsaka mig själv och fråga mig vad som är mest värt; att bli sedd som någon annan än vad man är eller att våga stå upp för sin åsikt?
Veckans babe
Han är snygg och jag är kär.
It's a new boyfriend in town.
Jag är ihop med Oskar Linnros nu.
Det är väll det jag önskar att jag skulle skriva och vara ärlig.
Men det är bara första meningen som är sann.
Han är inte bara grymt sexig, hans skiva är dessutom helt fantastiskt bra.
Jag lyssnar på den kanske hmm..*Maria Montazami paus*...två gånger om dagen.
Hur som helst, han blev veckans babe för att han är idealmannen med stort I.
Han är het, ser tuff ut men kan prata (eh, sjunga) om känslor. Baby!
Det finns ett par grejer som irriterar mig...
- Folk som irriterar sig på att man pratar i telefon på bussen/tåget, men man får prata med sitt resesällskap
- Människor som skriker på bussen eller spårvagnen, alternativt spelar musik genom en megafon
- När spårvagnen är så full att man måste stå, gärna tryckt mot någons svettiga kropp
- När män med håriga, svettiga armhålor och linnen envisas med att hålla i stången på spårvagnen och ens ansikte är precis i höjd med armhålan
- Folk som skrattar på fel ställen i biofilmen
- Människor som gör sig viktiga över vilka arbetsuppgifter de har på jobbet och hur outbytbara de är
- Folk som inte har någon koll på vad de snackar om men ändå ska ge sig fan på att dom har rätt (tänk SD-väljare som inte har läst partiprogrammet
- Personer som fiser på bussen så det luktar
- När man har tusen saker att bära, gärna tunga och folk bara måste tränga sig förbi en så man nästan ramlar
- folk som stöter till en utan att be om ursäkt
- folk som inte håller upp dörren eller som inte tackar när man håller upp dörren för dem
- folk som sätter sig på ens väska på vagnen istället för att lite artigt be en flytta på den
- alla dessa människor som ännu inte insett vilket ineffektiv sätt det är att gå på spårvagnen innan de som ska av har gått av
- folk som går jätte långsamt i bredd
- folk med barnvagnar som går jätte långsamt alternativt står stilla mitt på gatan
- folk som har sina skitungar springande löst och när man råkar gå in i dom för att dom plöstligt piper in mellan fötterna på en blir irriterade
- folk som röker på spårvagnen
- kassapersonal som inte fattar att de först ska hjälpa kunderna, sedan umgås med sina kolleger
- kassapersonal som inte kan sluta prata med kunden framför en så man får stå i kö i hundra år när man har bråttom
- när de öppnar en kassa till i affären för att kassan man står i står stilla och alla hundra som står bakom en i kön byter till den men man hinner sist för att man redan lagt sina varor på bandet
- trafik-Hitlers. Alltså människor som tror att de är trafikpolisr och gärna visar ett förmanande finger när man byter över heldragenlinje
- folk som tror att de kommer komma hem en timme senare om de släpper över en bil i sin fil
- bilister som nästan kör över en, hytter med näven och skriker glåpord när man råkar gå ut i gatan
- folk som parkerar så illa att de tar upp två platser varav en är den sista lediga inom en kilometersradie
- människor som är paranoida att någon ska höra vad de säger och därför viskar jätte tyst så man inte hör
- folk som alltid väljer "maybe attending" på facebook. Lägg av, vi vet att ni vill ha alla dörrar öppna för att kunna välja det roligaste
- folk som är sådär överdrivet glada när man är på piss humör och absolut inte kan låta en vara på iss.humr i fred
- människor som säger "sluta klaga, gör något åt det istället" när man gnäller för gnällandetsskull-
- när man lyssnar på program i stil med "Ring P1" och får bryt för att folk är så idiotiska men man kan inte säga emot dom
- när folk tycker att den perfekta lösningen på problemet "det är fullt i soptunnan" är att ställa det på marken så det inom en timma ser ut som en soptipp runt huset
- när folk inte respekterar tvättiderna. Ja, jag är tvätt-Hitler.
- långsamma människor.
- folk som går på en nästan full spårvagn och man gå bakom dom när de ska ställa sig i gången och leta igenom hela vagnen med blicken för att hitta två tomma platser för att de kommer typ dö om de sitter brevid någon och medans de letar igenom vagnen hinner alla platser bli fulla och man får stå hela vägen till stan.
- folk som har oupfostrade hundar.
- barn som kräks på bussen.
- människor som sitter bakom en på bussen och hostar så det blåser på en.
- besserwissers.
- folk som tenderar att säga "vi svenskar" "vi heterosexuella" "vi vanliga" och så vidare. Gärna lärare i skolan som liksom förutsätter.
- människor som har åsikter om förorten trots att de aldrig satt sin fot där.
- folk som frågar mig vad jag har i öronen eller konstaterar att mina örhängen är stora. Tack för den värdefulla informationen, kan jag få den skriftlig?
- folk som vill disskutera men inte har nåon fakta bakom sina argument (tänk SD).
- folk som förenklar saker (tänk SD)
- att man tvingas rösta i den kommun i kommunalvalet som man var folkbokförd i en månad innan valdagen.
To be continued...
