Mellan tio och sjuttio

Sverige suger. Iallafall om man får tro Metros Kristoffer Rengfors, det väljer jag att göra.
Nya undersökningar visar att följande har försämrats:

• Jämställdheten. Min enda kommentar är det är klart som fan eftersom att feminister är "töntar" och kvinnor uppenbarligen inte klarar sig på egenhand och måste ägna livet åt att hitta en man på någon rosa jävla dejtingsajt med någon procentuell hitta-din-drömprins chans.
  
  
• Sjukvården. I Sverige är det numera längre väntetid på att träffa farbror doktorn än i Albaninen. Bra jobbat!
  
  
• Skolan. Skolverket är oroade över de låga prestationerna och jag kan bara säga att så länge kommunerna prioriterar bort behörigalärare och specialpedagoger så har Skolverket anledning att oroa sig.
  
  

Så, vart vill jag komma? Jag är ingen expert på någonting men jag tycker det är helt otroligt att folk inte verkade fatta att det är precis såhär det blir med en borgerlig regering.
Återigen vill jag upprepa meningen jag älskar att hata och hatar att älska "Hate to say I told you so".
En öppen fråga, ni som röstade blått för att "få en förändring" (typ det dummaste argumentet någonsin) är ni nöjda nu? Var det förändringen ni ville ha?
Och nu syfter jag på alla er som inte är rike, som inte är höginkomsttagare.
Eller trodde ni på allvar att moderaterna var det "nya arbetarpartiet"? Men ja, det var ju Hitler också på sin tid.
Och ja, det är en grov jämförelse jag vet, men jag kan bara inte förstå hur ni tänker?
Hur i hela fridens namn tror ni att skattesänkningar ska hålla kvar Sverige i topp som ett välfärdsland?
Jag tycker att det är pinsamt att så många Svenskar verkar tro att välfärden alltid kommer finnas oavsett regering och att pengarna på något sätt dyker upp från ingenstans.
Jag tror att jag måste låsa in mig någonstans till min ilska gått över om sisådär 40-50 år. Seriöst.