Mellan tio och sjuttio

Det har varit en mycket, mycket konstig vecka då saker och ting verkligen ställts på sin spets men tack vare mina underbara vänner så har jag ändå lyckats behålla fötterna på jorden. Det måste jag faktistk ge dom en elogé för, det känns som att jag faktiskt har det där underbara skyddsnätet, vänner som man kan falla tillbaka på och som fångar en när man faller. Så kanske borde jag släppa den där tanken att dom bara är med mig för att vara snälla och faktiskt vara stolt över att jag har lyckats omringa mig med ett så stort antal helt fantastiska kompisar. Ni är värda så mycket mer än guld, ni är min andra familj.

Men idag känns det som en bra dag. Jag har spenderat dagen med Ken Ring & Latin Kings på högsta volym med slevarna i skålarna och mjöl över hela mig. Underbart!
Nu har jag bara kvar att göra frosting, chokladmousse och dammsuga. Sen ska jag ju försöka få någon fason på min nya frisyr också. Känns som att det kommer bli det svåraste
Det är jätte fint med lugg men det blir ett litet helvete att försöka få luggen att anta rätt form när man vaknar och det ser ut som man har en banan av hår i pannan.

Nej, nu ska jag ta bananen i pannan och köpa mer ägg. Sen jälvar ska här göras chokladmousse från grunden. Det ska bli intressant att se resultatatet.
Så passar jag på att bjuda på en helt fantastisk bild på Nick, Jenny & Erik från min Halloweenfest.

Det finns två saker som irriterat mig till förbannelse:

1) Tidningsbudet. Tidningsbudet som jobbar där jag bor verkar ha allvarliga problem med att slänga in tidningen i brevinkastet. Eller vänta, slänga verkar han/hon vara förbannat bra på eftersom jag vaknar varje natt runt klockan 4 med panik för att någon håller på att bryta sig in i lägenheten...eller vänta, det var bara tidningen.
Hur svårt kan det vara att lyfta på luckan och kila in tidningen. Man måste inte smälla, drämma och ha sig.
Dessutom brukar det ligga små papperbitar från tidningen utanför eftersom hanteringen är så våldsam att tidningen får klara sig bäst den vill.

2) Brevbäraren. Även här verkar ett stort problem finnas. Helt seriöst, hur mycket tid sparar han/hon på att låta posten sticka upp ur brevinkastet? Exakt hur mycket? Jag blir så jävla trött av att komma hem och se mina brev sticka upp ur hålet i dörren. Jag vet att jag är en kärring men tänk om någon tar min post? Inte för att jag tror att mina grannar är galet inresserade men jag minns när jag var liten och vi snodde post ur folks brevlådor.
Egentligen handlar det väll bara om att det är irriterande att brevbärarna är så jävla slappa att dom inte orkar ge kuvertet den där lilla extra knuffen så det kan få landa på dörrmattan som sig bör.

Börjar fundera på om Facebook har någon smart funktion som räknar ut vad för typ av reklam dom ska visa på högerkanten när jag loggar in för nu var det tre olika annonser för dejting sajter.
Det är nästan så jag blir lite kränkt som är så modernt att bli nu för tiden. Som det där barnet som blev kränkt för att dagsfröken flyttade hans stol en meter från bordet för att han inte kunde uppföra sig vid matbordet.
Jag vet att jag är singel liksom, ni behöver inte kasta parmiddagar, vigselringar och älskog efter mig för att jag ska inse. Eller är det för att jag inser men inte gör något åt det som dom är ute efter mig?
Man kanske skulle ringa en äktenskaps förmedning och bli bortgift direkt liksom.
Eller så skiter man i det och njuter av att kunna ha en lägenhet där det, som min kompis uttryckte det, "ser ut som någon spytt nåt rosa över hela lägenheten" och av att lyssna på min skit musik och dansa runt i raggsockor och munkjacka på Lördagseftermiddagen helt ostört istället för att plugga.
Plugga. Det är vad jag borde göra. Men jag spyr på litteraturen. Jag orkar inte läsa som pappa-roller och mamma-roller och hushållsarbetes fördelning och fan och hans moster.
Har jag skitit i det blå skåpet?

Om det var någon som likt mig satt hemma med en påse jordnötsbågar från Lidl och kollade på "Svergie pussas och kramas" igår kväll kunde ni se en manlig, finsk komiker stå och plantera om en orkideé samtidigt som han berättade om varför han måste gå ut på Lördags kvällarna. Fantastiskt likt mig. Fantastiskt!
Dessutom tittade jag på "I taket lyser stjärnorna" och "Mr. & Mrs. Smith".
Allt jag har att säga är att man inte ska titta på första filmen efter att man haft föresläsning i
klrishantering för då kan man bara koncentrera sig på att analysera huvudpersonerna. Mycket bra film förresten.
Film nummer två hade väll ungefär behållningen att jag glömt bort hur het Angelina och att jag är efter så jag missade filmen när den kom ut och såg den för första gången igår.

Och idag gick jag upp klockan ni och städade! Sedan åkte jag till min favvo-second hand.
Det var för jävligt trångt, varmt och dom tokiga tanterna hade tagitledigt från Ullared och knuffades i Mölndal istället.
Efter fyra inköp som hade som gemensam nämnare polka dots och porslin åkte jag vidare till second hand 2.
Där träffade jag tre kompisar och fick lite socialt umgänge i raljerandet över fula prydnadssaker. Vi hade en lång disskution om varför folk köper rese souvenirer på Second Hand. Typ "jo jag har viss vart i Holland, kolla träskorna i hyllan", eller?
En värmeljushållare rikare begav jag mig hemåt men intuitionen att jag skulle ta tag i att städa garderoben.
Det hela gick till som det brukar. Jag slänger ut alla kläder på golvet. Sedan tröttnar jag. Det har med andra ord inte hänt mycket på det kognitiva planer sedan min 12 års dag.
Dock fick min självdiciplin mig att slänga in det mesta igen.
Allt kompanjerades av Chingys Right Thurr, Snoop och Pharells Drop it like it's hot & Jamie, världens hetaste kille, Foxx's Gold digger med på spellisten. Det sprätter i dom lurviga som, tack gud, ska få rastas något senare på dansgolvet någonstans i stan.

Nu ska jag väll ägna mig åt att läsa om det moderna föräldraskapet eller utvecklingspsykologin med treatet att jag har en flarra rosé i kylen och en massa is i frysen.

Sverige suger. Iallafall om man får tro Metros Kristoffer Rengfors, det väljer jag att göra.
Nya undersökningar visar att följande har försämrats:

• Jämställdheten. Min enda kommentar är det är klart som fan eftersom att feminister är "töntar" och kvinnor uppenbarligen inte klarar sig på egenhand och måste ägna livet åt att hitta en man på någon rosa jävla dejtingsajt med någon procentuell hitta-din-drömprins chans.
  
  
• Sjukvården. I Sverige är det numera längre väntetid på att träffa farbror doktorn än i Albaninen. Bra jobbat!
  
  
• Skolan. Skolverket är oroade över de låga prestationerna och jag kan bara säga att så länge kommunerna prioriterar bort behörigalärare och specialpedagoger så har Skolverket anledning att oroa sig.
  
  

Så, vart vill jag komma? Jag är ingen expert på någonting men jag tycker det är helt otroligt att folk inte verkade fatta att det är precis såhär det blir med en borgerlig regering.
Återigen vill jag upprepa meningen jag älskar att hata och hatar att älska "Hate to say I told you so".
En öppen fråga, ni som röstade blått för att "få en förändring" (typ det dummaste argumentet någonsin) är ni nöjda nu? Var det förändringen ni ville ha?
Och nu syfter jag på alla er som inte är rike, som inte är höginkomsttagare.
Eller trodde ni på allvar att moderaterna var det "nya arbetarpartiet"? Men ja, det var ju Hitler också på sin tid.
Och ja, det är en grov jämförelse jag vet, men jag kan bara inte förstå hur ni tänker?
Hur i hela fridens namn tror ni att skattesänkningar ska hålla kvar Sverige i topp som ett välfärdsland?
Jag tycker att det är pinsamt att så många Svenskar verkar tro att välfärden alltid kommer finnas oavsett regering och att pengarna på något sätt dyker upp från ingenstans.
Jag tror att jag måste låsa in mig någonstans till min ilska gått över om sisådär 40-50 år. Seriöst.

Hur i hela helvete är Västerås skäggigaste man egentligen funtad?
Jag ska villigt erkänna att Promoe, som jag syftar på, under ett par år var min gud med stort G, det har han inte varit sedan jag första gången hörde hans frukstansvärda "Svennebanan".
Nu tänker jag varken hoppa på killen för att är sellout eller spelas på Valand utan jag tänker påpeka hans paradoxala förhållnings sätt till de svenska låginkomsttagarna.

Jag tänker inte närmare gå in på vad "Svennebanan" handlar om, alla som någongång satt på en radio har hört den, garanterat, däremot tänker jag berätta vad han sjunger på sin skiva "Bondfångeri".
Denna är alltså från efterhan släppte världens vidrigaste hiphop låt.
På en av låtarna på denna skiva har fanskapet mage att stå och sjunga "den här går ut till mina låginkomsttagare".
Är det här ett klumpigt sätt att göra en pudel eller har har bara inte en tanke på vad han faktiskt står och gapar?

Om jag träffade Promoe skulle jag vilja ställa en enda fråga; vilka svenskar är det som har foppa tofflor, åker finlandsfärja och åker till Ullared?
Inte fan är det höginkomsttagarna som personifieras av allt du dissar på din skitlåt inte.
Sedan skulle jag kalla honom för hycklare och ge honom alla hans plattor som jag har hemma.
Sluta klaga på att du måste leva upp till någon "mediaroll" och jag hoppas verkligen du tjänar riktigt mycket pengar nu ditt svin.
Ett tips, ring Dogge och gör ett fett hiphop yo yo len samarbetish mannen broshan ey len.....

Att tv-blogga. Att blogga om teve eller att blogga om att vara på tv eller att helt enkelt sitta på tv-huset och blogga.

Det första, att blogg om teve signalerar relativt mycket no-life-tendenser.
Att blogg om att vara med i teve; är ju ett fint exempel paradise hotel deltagarna vars super intelligenta och otoligt smarta bloggar jag inte kan sluta kolla in. Där kan man läsa allt från att "Det var gött att knulla" till "ikväll blir det pinigt på teve".
Det enda jag kan säga är att det är klart att det är pinigt, behöver man en blogg som kronan på verket?
Det är väll det som är grejen? Annars ligger man väll inte under ett vitt lakan med benen i taket och stönar?
Eller är det självuppfyllande på ett eller annat sätt? Har jag missat något?
Visar man vem man är och vad man står för? Typ; jag gillar att knulla och jag är inte pryd.
Sista kategorin är ex. modebloggarna som av någon anledning är med i alla morgonsoffor och som sedan ska ha en blogg på tvkanalens hemsida om vilka skor dom köpte igår. Intressant. Nyhetsvärde.

Hur som helst så händer det väll lite för ofta att jag hamnar i den första kategorin och kastar skit på kategori 1 och 2.
Jag står för det. En snart 23 årig kvinna med alldeles för lite eget liv för att låta bli att förfasas över sexscener och tequilarace alternativt Elin Kling.
Idag har jag framför allt två teve punkter jag bara måste ifrågasätta.

1. Varför gör dom så mycket reklam för dansbandsskivor på teve? Är det bara det som köps? Lyssnar folk så mycket på dansband? Eller är det för dansbands fansen bor så långt ute på landet att dom inte har en tillräc kligt snabb uppkoppling för att ladda ner och spotify itne är ett alternativ för datorn kommer aldrig täcka upp hela gillestugan? Okej, nu var jag elak.
Jag kan bara inte förstå hur man kan tycka att dansbands musik är bra. det är säkert många som inte kan förstå min kärlek till baktakt, ganja-liberala texter och knälånga dreadlocks men kom igen...
Dansband. Jag får krypningar längs ryggraden bara jag hör första tonen på "Leende gulbruna ögon" eller någon annan gudsförgäten dänga.

2. Paradise hotell! Programmet jag älskar att hata blir bara mer och mer patetiskt ju längre tiden går.
Igår trodde jag att jag skulle krevera.
det roligaste var nog ett bråk mellan två killar och det enda sättet den ena killen kunde komma på att dissa den andre på var att beskylla honom för att ha "Små luftiga muskler" och inte kuna få några brudar.
Samma kille hade kvällen innan först knullat med sin rumspartner och sedan gått in i ett annat rum och knullat med en annan tjej. Attraktivt killen!
Sedan ägnades X antal minuter till att killarna kallade tjejerna för hora, varandra för bög och tjejerna fick hasplat ur sig både slyna, hora och slampa till varandra. Bakom ryggen off course!
Att deltagarna inte verkar fatta hur kompiöst bort gjorda dom blir och hur länge det kommer att bli ihåg kommet.

3. Vi skiter i Elin Kling och gänget, alla vet att jag hatat modebloggar sedan Ebba V-S startade sin första hemsida. Istället tänkte jag lite på en reklam som går endel på teve.
Den där för intimrakningsprodukter och röda prickar.
Om du har missat den så är det ett par som ska få till det och så är det två personen som kommer utklädda till röda prickar och så står det; "Låt inte röda prickar förstöra stämmningen".
Jag blir helt stum.
Hur ska man någonsin våga ha sex igen, känner jag. Det blir helt enkelt att hyra in en body double så varken valkar, hår, blekhy, födelsemärken, blåmärken eller gud förbjude rödaprickor kommer och hotar det nya porrfilm sexet. När fan ska ni fatta egentligen?
Lägg ner. Tack.

Scener från ett gym del 1,2 & 3
1
Svettig och röd har jag tröttnat på att ha iPoden inkilad mellan behåbandet och axeln och väljer att , under ett par av mina 45 på löpbandet, låga iPoden dingla fritt i hörlurssladden. Detta resulterar efter bara ett par minuter i att min blåa iPod med ett kattklistermärke på flyger i en båge och landar bakom maskinen. Jag reagerar rent instiktivt och smäller till på stopp knappen varpå jag utan att bandet hunnit stanna slutar röra benen och försöker hoppa av.
Detta gör naturligtvis att jag går samma öde till mötes som min iPod, men jag lyckas göra en kung fu vändning i luften, parerar det handlösa fallet och landar jämfota på golvet. Snabbt plockar jag upp min iPod och tar ett skutt upp på maskinen, trycker start och fortsätter som om ingenting har hänt.
Jag hoppas innerligt att ingen sett att jag precis varit nära att dödsstörta bakom löpbanden, antagligen har någon sett. Alla antagligen. Jag vågar inte titta efter utan stirrar stint på kalorimätaren som skvallrar om att jag hitills typ hunniot förbränna ett päron. Jag gissar att några av mina med gymmare förmodligen fick uppleva det roligaste dom någonsin sett på ett gym. Jag bjuder på den.
2
Om inte svettigare plågar jag mig igenom mina sista 15 minuter på löpbandet med Beyonce på högsta volym i hörlurarna. Tillräckligt hög volym för att inte märka att någon försöker få kontakt med mig och det är först när jag känner att någon står obehagligt nära det svisschande svarta bandet som jag reagerar. Jag tittar upp och finner att en elektriker i blåställ stegat upp på bandet brevid. Ska han träna i det? tänker jag först innan jag tar ut hörlurarna.
Han vill bara kolla om hörlursurtaget på min träningsmaskin fungerar. I mitt försök att småsnacka för att ta mig ur den pinsama situationen som just uppstod, situationen där jag antagligen tyst sjungit med i "Crazy in love" när han stod och försökte få kontakt med mig, tar jag mig för att informera mig om att urtagen nu verkar fungera men han måste kolla alla. Jaha.
3
Idag fick jag dock konkurrens om att vara det största Ufot på Sportlife. En kille tog sig för att träna i gröna foppatofflor. Jag vet inte men jag tror att det kan bli problem att använda foppatofflor på löpbandet. Jag kan tänka mig iallfall. Foppatofflro har jag dock sett i alla möjliga och omöjliga situationer men idag var första gången ett par foppatofflor gick på gym. Bech 10, here they come.

Jag sitter i en väldigt tom universitets byggnad och njuter att att vi äntligen är klara med grupparebtet. Nu är det bara att ringa com hem som är kvar på To Do listan för dagen.
Men, om ni går till gymmet i Frölunda i eftermiddag kan ni kanske spota en mycket sällsynt art, nämligen en rundlagd blondin i leggings och rosa iPod hörlurar kräkfärdigt stapla sig fram på löpbandet för att försöka bli av med alla lussebullar och all julmust som julen bjudit på.
Idag var första dagen på tusen år utan socker, vem vet, kanske blir det en trend precis som trenden att vara kontant skitpank?

Allt jag har att säga om mitt nyårsfirande är att efter två sönderslagna knän, ett par totalt upprivna strumpbyxor och alldeles för mycket vin är att det
1) är kul om man minns 12-slaget och
2) att jag numera hyser en nyvunnen förståelse och respekt för dom jag tidigare bannade som valde att fira en lugn nyårsafton hemma i soffan.
Nästa år är det jag som överväger mysbrallor och fiskbullar.