Kom igen, torrbollar!



Här ser ni en expert
. Expert på att ödsla tid. Av någon anledning (kanske att jag varit tvungen att gå upp tidigt i två veckorstid) så kan jag inte sova länge på morgonen (...eller förmiddagen, eller eftermiddagen) längre så jag vaknar så sjukt tidigt (ja, nio är tidigt i mina ögon) och sen har jag en hel förmiddag att slå ihjäl.
Just nu sitter jag i en lägenhet där ungefär allt som jag skulle kunna fördriva tid med ligger nedpackat i flyttkartonger och därav mitt frekventa datoranvändande.
Jag har min dator, min blogg (som typ ingen läser) och min facebook (där jag blir mer och mer tragisk med min ick acceptablelt höga antal av statusuppdateringar) samt en hög med kurslitteratur att angripa.
Idag har jag faktiskt hunnit läsa 30 sidor i den underbara boken "Sekretess - en handbok för socialtjänsten". Det värsta är bara att jag är som en gås för tillfället, iallfall när det gäller kunskap. Det bara rinner av mig. Som om min hjärna fick nog efter förra tentan och förösker föra mig uppmärksam på att de får vara nog.
Dessutom har jag hunnit trycka "like" på säkert tio statusar på fejjan, gått med i två grupper och skrivit wallpost till hälften av mina vänner.

Sent om sider får jag för mig att ställa en fråga till någon därute, om det det finns någon som kan svara. Finns det någon musik där man slipper höra om kärlek? man slipper "Baby I'll give u the world" och "Your so sexy damn girl ohhhohhhohhh" eller "I will always love you"? För jag är fucking trött på det där tjatet.
Hur ska man någonsin kunna ha ett normalt förhållande när man blivit upplärd av populärkulturen att är det inte top of the fucking world och piedestal-placering så är det inget värt att satsa på. Det är fan tragiskt vilka extrema krav vi har på våra potentiella partners och för dom som har någon så är det från morgon till kväll ett jävla tjat om hur underbara deras egen lilla hundvalp...förlåt, pojkvän, är. Intressant.
Jag har blivit så jävla anti-romantisk att jag antagligen aldrig kommer kunna ha ett förhållande igen.
Nu har jag gått från lite besviken på vädret till jätte förbannad på två vakna timmar.

Alla som läser detta är välkommna att dricka vin med mig ikväll, jävlig classy, inget raggla runt på stan, utan vråla i alla stillhet att "snart är våren här i purpur vågor".
Kom igen nu, torrbollar!
                                                               
Och förresten, lyssna på denna: Young Money – Streets Is Watchin'


Osamlad

                                                                                        
Sitter med en gapande
tom bokhylla framför mig och dess inehåll är tetris packat i flyttlådor. Hur kan det bli fyra flyttlådor av det lilla? Fyra flyttlådor och hur mycket skräp som helst. Allt detta skräp.
Jag undrar hur många lådor det kommer bli när jag är klar.
Sedan känner jag att packa ner grejer går väll an, men det är fan inte kul att packa upp. Upp och ner med grejer i och ur flyttlådor, känns som det är på modet i mitt liv. MEN jag har iallfall tak över huvudet och det är inte illa.

Idag såg jag en rolig cyklist. Det spöregnade och ändå stannade han och slösade sitt vatten genom att slänga det i sitt ansikte. Då skrattade jag för mig själv. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, har man ögonen öppna så finns det så mycket att se. Jag har genom min eminenta iaktagelse förmåga insett hur mycket missbrukare det finns i den här stan. Det är verkligen hemskt. Usch.

Teven står på här hemma och Andra Avenyn kör i skrivande stund "elak socialsekreterare"-kortet ikväll. Sarkastisk. Elak. LVU existerar inte och det "finns inga solklara fall". Alltid lika fin bild. Alltid. Sån ska jag bli. Sitta bakom ett skrivbord och rulla tummarna medans barn bli misshandlade i det där som kallas verkligenheten.
Jag kan inte riktigt samla mina tankar just nu. Jag är så fruktansvärt trött.
Imorgon ska jag på utflykt med barnen på jobbet. Jag ska vara extra insatt för att det bara är vikarier som inte känner barnen. Det kommer nog bli kul det. Hysteriskt om inte annat. Kontsigt nog har jag mest ångest för att stämpla alla busskort, det är ett hästjobb det.

White man propaganda

Jag kan inte sluta upptäcka nya fläckar på spårvagnsgolvet. Det är ju fläckar överallt. Och ute på gatan också. Som om det är någon kräksjukeepedemi eller som om alla råkat spila ut morgonkaffet på vagnen. Kanske är Clas Ohlsons termos muggar som är boven i mysteriet?
Annars funderar jag på den mörkhyade mannen som alltid står på Prinsgatans hållplats och dricker öl på flaska, smackar högt och ser verkligen ut att trivas med livet som alkis/missbrukare/whatever.
Sedan tänker jag på affisherna för skivsläppet av African Child & the Prophet Unifications (en snabb googling på det) skiva med namnet "White man propaganda!" som förmedlar budskapet att afrikanska artiser står å bresar endast i klädda mini kallingar och tim berlands samt svettband i rastafärger på ena benet ackompanjerad med ett afrikansktlandskap i bakgrunden, en afrikakarta med texten "I bear witness to jah" .
Han verkar inte så skön faktiskt. Jag undrar, var är det med vissa reggaeartister som får dom att gå så totalt over the top att det liksom bli riktigt jävla löjligt? Lite späder på uppfattningen att av att: hej, så här gör vi i Afrika där alla bor i skogen och äter bark, något som iofs verkar vara en ganska vanlig uppfattning bland oss svenskar har jag märkt.
Fast vem vet, vem vet. Jag är inte sen som är den, borde nästan gå på releasefesten och kolla läget....

I övrigt såg jag ett gäng killar som antaglien var turister och såg ut att komma från Indien eller Pakistan som stod och fotade varandra på spårvagnsbron över vägen vid marklandsgatan. När turister fotar marklandsgatan så har det gått för långt, tänkte jag. Sedan insåg jag att jag var tjejen som rännde runt i Paris och fotade dörrar samt ett Louis Vuitton silkesband som fallit av en kasse och låg på marken vid Lafayette. Vem är jag att dömma?
Nu ska jag hämta mina kläder som jag itne har råd med på posten, underbart.

                                                               

RSS 2.0