It's all about the attitude of the tassels baby!

                                                 
Jag tänker
medvetet undvika att blogga om internationella kvinnodagen. Vi fick EN DAG OM ÅRET och det jublar vi över? Tack. Generöst, tack för den.
Jag tänker skriva ett par rader om dagens ytligaste företeelse; nypremiär av "Svenska Hollywoodfruar".

Nog måste ni hålla med om att det såg ut att vara tillsynes omöjligt för våra kära landskvinnor att imponera / uppröra / väcka häpnad ännu en gång och med samma kaliber men, jag tror att Mrs Montaziami redan hunnit leverera ett par tankar med klass.
En kvinna som gör en hel vetenskap av fula tofsar måste ju bara applåderas och det högljutt.
MEN jag tänkte varken fördjupa mig i hur man lägger en tofs så intrycker blir "med attityd" eller hur två kärringar i smaklösa outfits "kastar", som de uttrycker ordet "castar", modellkillar för att jobba i baren på deras Barbiefest, killar varav hälften sticker innan dom blivit synade. Jag förstår dom.
Nej.
Inte helt förvånande tänkte jag skriva lite om Mrs Anka.

För det första måste jag sätta på pränt, det faktum, att jag är uppriktigt glad över att denna kvinna skiljt sig från Paul Anka, oavsett om det hon säger är sant eller inte så ser hon så mycket gladare och friskare ut. Hur nu en peron som består till 75 procent av senor kan se kry ut är jag kluven till, men vi säger att man kan det.
Vd jag egentligen vill komma till är att jag anser det vara väldigt intressant tillika roande att hon sitter och slänger ur sig, på sin räligaste ful-Helsingborgska, att hon inte fått ett jag citerar; "ett bra pök på sju år" (och vem i helvete säger "pök"?).
Sju svåra år Så lät det inte förra säsongen
Då var det "sex maniacs" och både det enda och det andra, nu var det kulor vi knäna och viagra.
Vad ska man säga?
Allt hon hyllade som fördelar med att vara gift med Paul Anka var nu det hon listade som skönt att slippa. Är någon förvånad? För hur mycket pengar man än må ha så lyser alltid olyckan igenom porslinsfasaderna i det allra mest bländande leendet.
Sen är hon nästan gulligt när hon väljer att säga allt ont om honom på engelska så han ska kunna förstå.
Slutligen vill jag slänga ut en liten fundering i cyberrymden (vem i helvete säger "cyberrymden"?); Anna Anka säger att hon tycker det är så skönt att få äta sin egen mat och slippa hotellmat och mat på flyget, jag undrar vad det är för mat hon äter? Brok? Disktrasor?
Ja, blir man som man äter så är det nog fan botox och formalin.
Tack för ikväll.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0