Kom igen, torrbollar!
Här ser ni en expert. Expert på att ödsla tid. Av någon anledning (kanske att jag varit tvungen att gå upp tidigt i två veckorstid) så kan jag inte sova länge på morgonen (...eller förmiddagen, eller eftermiddagen) längre så jag vaknar så sjukt tidigt (ja, nio är tidigt i mina ögon) och sen har jag en hel förmiddag att slå ihjäl.
Just nu sitter jag i en lägenhet där ungefär allt som jag skulle kunna fördriva tid med ligger nedpackat i flyttkartonger och därav mitt frekventa datoranvändande.
Jag har min dator, min blogg (som typ ingen läser) och min facebook (där jag blir mer och mer tragisk med min ick acceptablelt höga antal av statusuppdateringar) samt en hög med kurslitteratur att angripa.
Idag har jag faktiskt hunnit läsa 30 sidor i den underbara boken "Sekretess - en handbok för socialtjänsten". Det värsta är bara att jag är som en gås för tillfället, iallfall när det gäller kunskap. Det bara rinner av mig. Som om min hjärna fick nog efter förra tentan och förösker föra mig uppmärksam på att de får vara nog.
Dessutom har jag hunnit trycka "like" på säkert tio statusar på fejjan, gått med i två grupper och skrivit wallpost till hälften av mina vänner.
Sent om sider får jag för mig att ställa en fråga till någon därute, om det det finns någon som kan svara. Finns det någon musik där man slipper höra om kärlek? man slipper "Baby I'll give u the world" och "Your so sexy damn girl ohhhohhhohhh" eller "I will always love you"? För jag är fucking trött på det där tjatet.
Hur ska man någonsin kunna ha ett normalt förhållande när man blivit upplärd av populärkulturen att är det inte top of the fucking world och piedestal-placering så är det inget värt att satsa på. Det är fan tragiskt vilka extrema krav vi har på våra potentiella partners och för dom som har någon så är det från morgon till kväll ett jävla tjat om hur underbara deras egen lilla hundvalp...förlåt, pojkvän, är. Intressant.
Jag har blivit så jävla anti-romantisk att jag antagligen aldrig kommer kunna ha ett förhållande igen.
Nu har jag gått från lite besviken på vädret till jätte förbannad på två vakna timmar.
Alla som läser detta är välkommna att dricka vin med mig ikväll, jävlig classy, inget raggla runt på stan, utan vråla i alla stillhet att "snart är våren här i purpur vågor".
Kom igen nu, torrbollar!
Och förresten, lyssna på denna: Young Money – Streets Is Watchin'
Hade jag vart hemma i Sverige darling så VET du att du och jag hade suttit hemma med två varsina rosé vins flaskor, kollat på bilder från Monte Carlo, skrattat åt alla äckliga par som blir feta av alla filmkvällar, och vart bittra, fast ändå glada att vi är singlar och kan göra vad vi vill när vi vill vart vi vill med vem fan vi vill utan att nån jävel kan säga nåt! Och vi hade kunnat konstatera, fast det kan vi ändå, att vänskap, är den ända sanna kärleken här i världen, och det kunde vi skålat på att vi har du och jag! Pöss på dig!
