Åka spåvagn, brooosh

Varför händer det alltid så konstiga saker när jag är ute och åker spårvagn?
Det började med att en jätte konstig man stod och stirrade på mig när jag väntade på vagnen i Mölndal och sen när jag gått på kom han fram och frågade, med en andedräkt som luktade som han ätit ett paket cigg och sen proppat munnen full med piptobak, var klockan var och om hans klocka går rätt. Jag har aldrig känt en människa lukta SÅ mycket tobak!

På vagnen satt jag precis vid en riktigt tuff, femtonåring med kepsen på sniskan och fötterna på sätet. Ni vet sådär cool som att han äger hela världen och dessutom en sådan tonåring som måste slänga in walla, jag svär, abo, brosh och mannen samt en mängd svordomar i urval i varje mening. MEN han var inte så tuff ändå, för han satt och redde ut kärleksproblem på luren, eller snarare redde ut sin kompis kärleksproblem. Han var så smart och rar att jag var tvungen att stoppa i hörlurarna utan att sätta på iPoden bara för att få lyssna på honom utan att han skulle misstänka mig för tjuvlyssning och sluta prata.

Sen blev det gamla 13 som går förbi Wavinskys, OCH vem står på Wavinskys och dansade för sig själv om inte min gamla antagonist från Boogiewoogie kursen i höstas. Konstig då, konstig nu.
Väskan placerad på bänken i kuren och hon själv dansade runt ensam ett par meter bort. Ja,ja. Folk gär väll som dom vill.

På markland händer det alltid grejer. Idag försökte en man förföra mig genom sängkammarblick och ett väldigt underligt ”Hej”. Jag drog av mig kläderna och skrek ”Ta mig!”. Eller inte. Jag såg lika sur ut som jag gjorde innan han sa hej. Förstår inte. Verkligen inte.
Ja och sen när jag kliver av spårvagnen möter jag en man i flipflopsandlarer, mjukisbrallor och t-shirt. Härligt att leva i ett land när folk kör beach-outfit i April.

Sen på väg hem går jag i min powerwalkstil med tankarna på att; om någon överfaller mig kan jag ta till lagboken i tygkassen. Den i huvet och en potentiell rånmördare är inte så kaxig längre. Inte på något sätt.
Dessutom lyssnar jag på musik på högsta volym. Plötsligt stå två små killar i 11-års ålderna och stirrar på mig. Jag stannar upp, drar ut hörluren och säger : ”Sa ni nåt till mig eller?”. Kanske precis aningens för otrevligt. Dom ville bara veta vad klockan var. Jag fick dåligt samvete.
Ibland undrar jag varför folk dras till mig som flugor på en jävla sockerbit vissa dagar. Men det är roligt att åka spårvagn. Det kan jag ärligt säga.

                                       


Kommentarer
Postat av: Frieda

Hannie Honey! Du är så jävla rolig! Jag saknar dig och att åka spårvagn faktiskt. Ha ha, att folk flockas runt dig är bara för att du utstrålar äkta, annorlunda men på ett bra sätt, orginell och helt enkelt underbar. Så kanske dessa skumma filurer som dras till dig vill veta livets mening? He he, shit vad poetisk jag blev. Men nej allvarligt. Det är fan inte långt kvar nu! 7 veckor! Den 10 juni 21:45 landar jag på Landvetter om inte Vulkanen på Island beslutar sig för att spruta ner hela Europa så att ingen kan komma hem eller bort på månader. Om det inträffar så lär jag väl bli kvar här tills det går att ta sig hem. Om inte så hoppas jag att jag ser din söta nuna på flygplatsen! :) Nej, nu måste jag nog försöka sova. Ska ha acting class tidigt imorn. Med min favorit och crush, the Drama lärare. Jag har lite att berätta där...så jag ringer dig nån dag i veckan så kan vi prata lite! Så får du berätta om pjäsen! Pöss och Kramiss i tusentals!

2010-04-20 @ 09:20:42
URL: http://fromgbgtocalifornia.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0