Mellan tio och sjuttio

Vad svårt det är att börja skriva för skolan igen! Man måste helt koppla om och börja skriva med svåra ord och jaga särskrivningar (vilket jag är bäst på att lyckas med) och se till att man inte får med syftningsfel och liknande.
Nu har jag iallafall klämt ut en halv A4 och känner mig väldigt nöjd. I still got it!
Det dummaste var att jag förberett mig på uppgiften tidigare i veckan, tänkt ut vad jag ska skriva och skulle bara få ser det på papper men när jag sätter mig och kollar över litteraturen som står på schemat inser jag att jag läst i fel bok. Ibland börjar jag överväga om jag verkligen är rätt person på rätt plats?
Jag brukar också unrdra över att om jag är såhär snurrig nu, strax över tjugo hur sjutton kommer det bli när jag fyllt 75? Garanterat lär jag ju ha glömt mina barns namn innan jag lämnat bb och makens namn innan vi lämnat kyrkan.
Det jobbigaste skulle ju vara att inte minns ungens namn när prellen frågar en på dopet.
Ehh...fusklapp...någon? Eller klassiska bläcker i handflatan. "Jula....nej förlåt, Julia skulle det ju vara."

Idag tänkte jag även delge er mitt diskberg och min tränignsvärk.
Disken har en intressant förmga att växa i storkel utan att jag egentlgien gör någonting...eller det kanske är det som är problemet. När jag jublar över att jag hittade sista kniv och gaffel paret i diskstället när kökslådorna är tomma för att allt balanserar som ett jävla plockepinn i diskhon slår det mig att det här kan itne vara normalt.
Varför diskar man bara inte?
Träningsvärken däremot kommer av insparkningslekar i slottkskogen. Säckhoppning alltså. Min mage!
Jag ska fan köpa en säck och gå ut och hoppa. Om folk kan springa i springbyxor som smiter åt överallt och ingenstans eller helt seriöst ha på sig cykelbyxor kan jag väll hoppa lite säck på elljusspårek runt Ruddalen?
Så, om ni ser någon med en blondtofs på huvudet skutta förbi i en säck så hälsa gärna.