Mellan tio och sjuttio

Igår gjorde jag det, på gymmet. Alltså inte DET!
Det jag gjorde var att jag lyckades med var att ramla på springbandet.
Jag trampade fel och föll men lyckades få tag i räckena runt och dra mig upp från min position en decimeter från bandet med fötterna studsande mot maskinen.

Jag såg just att någon frågat på min blogg varför jag bryr mig.
Detta v"ar varför jag bryr" mig var riktat mot att jag skrev om att någon gned sin huvudkudde mot ett äckligt spårvagnssäte.
Jag ska svara ärligt, jag bryr mig för att jag har inte så mycket annat att bry mig om. Dessutom är det jätte tråkgit att åka spårvagn så jag kan observera, börja bry mig och faktiskt bli riktigt irriterad just under mina resor.
I Lördags så var det ett par som slickade varandras munnar (endel kallar det hångla) precis framför mig och han hoppade upp på en stång och la benen runt hennes midja och hade det inte varit sån kliché hade jag vrålat get a room. Istället stirrade jag ut dom med mitt ondaste öga tills han snäll klättrade ner och kramades lite istället.
Jag är tacksam för visad respekt.

Inatt hade jag en dröm när en kille, som har betytt och fortfarande betyder väldigt mycket för mig, drog ner mig på asfalten och proklamerade vilken underbar tjej jag var och han pussade och kramade mig. Åh, han älskar mig! Sedan vaknade jag.
Ibland känner man sig verkligen menlös som singel.
Singeln, det encelliga djuret.