Påskeri och påskera
Jag börjar med att skandera frasen som fick mig att fall in love with David Batras underbara humor en faddergala för många år sedan: "Can't u see, I'm a fucking easterbitch".
Jag tänker inte förklara i vilket sammanhang, det var bara så fantastiskt att det återkommer år efter år.
I övrigt har påsken varit ganska trist. Påsken blir aldrig som när jag var liten och var hos farmor.
Fredagsen började med en kalasfylla som bara Peter Aalto kan lyckas få mig in i. För mycket vin och två drinkar för mycket tills jag var så plakat att jag frivilligt lämnade krogen.
I går försökte jag bli människa. Det hjälpte inte med påskmust, huvudvärkstabletter, vätskeersättning, onaturligt lång dusch, popcorn eller repriser på teve. Vi två var jag ändå tvungen att kravla mig ner till vagnen och åka hem till mamma och pappa. Trot eller ej men bakfylla är väll det bästa receptet på att hålla igen på påskmaten, med risk för att låta som alla fjortisbloggare som späker sig vill jag meddela att jag åt min beskärda den vi 22:30 då illamåendet äntligen släppt.
Teve kväll med mamma och pappa, avsultningsvis somnade jag framför Göta Kanal med minigrisen snusande i min nacke.
Idag har jag gjort något så fantastiskt som att bråka med mamma när dom körde mig hem. Fy fan. Riktigt tonårsbråk som avslutades med att jag skrek "IDIOT", smällde igen bildörren och avslutade det hela med ett välplacerat "fuck u tecken" mot vindrutan.
Grannen som var ute med hunden fick sig som dagens show, stackarn.
Jag blev tonåring igen. Mamma är jäte arg. Just like 'em good old days. Fy.
Det är något med högtidern alltså. Dock bävar jag för sista juni när jag ska ta mitt pick och pack och flytta hem igen. Det kommer bli en prövning.
Glad påsk.
