Min bloggbekännelse
"Och till er föräldrar vars barn kom hem inatt med autografer över hela tuttarna vill jag bara säga. Ja, jag vet att det finns en gräns men jag är faktiskt människa jag också och en vacker dag är mina 15 minuter över"
Kanske är PH-Cimon inte så jävla dum trots allt? Jag tycker han är rolig. Och lite snygg. Bara lite och JA det satt låååångt inne i min bittra själ.
DOCK har väll mitt intag av medier inte riktigt varit på topp under den senaste veckan och det har garanterat varit med PH än PK (ordvits ha,ha. Ni ser ju!). Alla mina värderingar har liksom hamnat på undantag och jag fullkommligt vältrar mig i skräpkultur och dukoskåpsmat (ha,ha,ha. Ordvist. Igen.) Bara att jag inte skriver ut Paradise Hotel utan PH. Det var liksom såpan som pajjade mitt liv.
Förutom att läsa svallerbloggen som bara handlar om B-kändisar måste jag konstant kolla upp dom hon skriver om. Det är Jackie, det är Cimon, det är Cimons tjej (stureplan alltså, när började jag gilla sån? Det gör jag inte), det är Hugo (tönten som ville ligga med Linda Rosing), Paow (som är en liten smal tunn tjej som faktiskt inte har något intressant att säga), Kissie (som är ungefär den vidrigaste människan på jorden), Marie Plosjö (som krystat försöker vara en Gynning och visar stolt upp sina färgsprakande tavlor med nakna brudar på), Katrin Zy..Zytro...nånting och så fortsätter det tills jag passerat bottenskrapet och liksom tittar upp mot botten som blivit mitt tak.
Jag kan väll inte påstå att någon av bloggarna faktiskt är intressant på riktigt. Inte på något annat sätt än att jag älskar att få läsa idiotin som männskorna skriver. Jag måste kräkas lite.
Jag får helt enkelt dra ut sladden till bredbandet och stänga in mig hela helgen, läsa stindberg, lyssna på Strawinsky och ha Bergmansfilms maraton så jag kan få en liten dos pretto i min dagliga modernitetsshot.
Hej hopp nu när jag har påtalat mitt problem, visat det och accepterat det ska jag dricka citron vatten och fira att jag både vart ute i solen och tränat idag.
