Veckans babe



                                                                   JOHANNES ANYURU
Antagligen Sverige snyggast poet. Förutom ett mycket fördelaktigt yttre skriver han fantastiska dikter och sommarpratade som en gud på P1 i sommras. Min take: jag, johannes, en flaska rött, lite tända ljus i höstmörkret.
Helt klart årets höstromans! Det är jag värd med tanke på avsaknaden av sommarflirtar.

Jag vill se regeringens avgång.

Jag tänker fatta mig kort.
Hur kan vi acceptera blockpolitik? Sossarna är det största paritet och ändå är de förlorare. Block politiken har öppnat dörrar för partier som SD att slå sig fram.
Hur kan MP ens överväga att bilda regering med Alliansen? Det är ju ett skämt.
Hade jag lagt min röst på MP hade jag varit vansinnig i deta läge, men jag skulle aldrig en överväga att rösta på MP just för deras ständiga flirtande med högern.
Jag har förstått att många människor tycker att det vore det bästa för att hålla SD utanför, men jag köper inte det. Det handlar inte om det, för Alliansen handlar det om att slå sönder röd-gröna blocket och sedan har vi en enpartistat.
Mitt drömscenario just nu är att allt brakar samman! Alternativt att Alliansen väljer att samarbeta med SD så folk förstår vilka jävla hycklare de lagt sin röst på. Reinfeldt ska göra bort sig och det ska kännas.
Det är dags att råda bot på borgarnas översittar attityd. De kan locka med makten, men jag hoppas innerligt att MPs ideologiska hemvist väger tyngre.

Jag vill se regeringens avgång och ett omval utan block! Ett demokratiskt mångpartisval.

Jävla Jimmie.

Jimmie Åkesson alltså. Han ser ut som en hare i strålkastarljuset. Äckligt att SD är större än V.
Dessutom oerhört roligt när de filmade från Åkessons tal på SDs valvaka och deltagarna står och klappar och brölar, ja verkligen brölar, "Jimmi Åkesson SHALALALALA". På den nivån är det.

Ska vi tro väljarundersökningen?

Svt förstörde kvällen lite genom att visa sin valundersökning vid 20.oo och sedan har jargongen varit att loppet är kört för de rödgröna. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Allisans helvete.
Sedan kan jag diskutera i evinerlighet hur odemokratisk blockpolitiken är. Sossarna får ensamma mer procent än moderaterna ensamma och ändå vinner borgar-asen. 4 mot 3. Schysst.
Kukhelvete!

Och Sd kan ju bara köra upp något. För jämställdheten i mitt könsordsval: RASISTFITTOR!

Sds valvaka.

Varför filmar de från SDs valvaka på Svt? Helt idiotiskt.
SD gnäller över valfusk och påhopp från medias sida. Självömkansattityden är påtaglig. En talare från Danske Folkepartiet är på väg in för att tala. Säkerheten är enorm. Vad är det ni inte fattar?

Kanske ska ringa och berätta om "Nej tack till info från SD"-lappen som sitter på min dörr. Då lär de ju komma och bränna mig, för demokratin och yttrandefriheten.

                                                                           

Go Mona!

Nu har jag sagt mitt med tre papperslappar. Valet är avklarat och nu väntar jag och alla andra spänt på valresultatet. Har nyåresafton känsla.
Jag skulle ha gått på valvaka men min skadade fot är sämre idag så istället äter jag thaigryta framför teven och vakan på Svt.
De visar just nu från partiernas egna valvakor, Moderaternas b.la. Dom borde fan skämmas. Dom har valt att ha sin valvaka vid Norra Bantorget som reporten förklarade är gamla arbetarkvartet. Mannen som startade arbetarrörelsen står staty utanför. Detta var "strategiskt gjort". Jag orkar inte ens kommentera. Fuckers.

Nu tar vi hem det här! Go Mona!


Demokratins julafton

Igår när jag kom hem till min lägenhet hade jag fått post från Svergiedemokraterna. De hade vänligheten att skicka mig en A4-sida i glanspapper där de informerar mig om att det är mitt land och mitt val.
Tack, precis vad jag behövde ett främlingsförgentligt populistiskt parti att tala om för mig.
Självklart är både invandringsbromsen och de galna muslimerna med barnvagnar infogade på pappret.
Jag bor i Eriksbo som hör till Angered. Angered är en av de mest segregerade stadsdelarna i landet och även en av de där det bor flest människor som inte räknas som "svenskar" av Svergiedemokraterna.
Och just därförm undrar jag; går de runt och kollar svensk-klingande efternamn på brevlådorna och hoppas att vi har tröttnat på niquabs och barnvagnar på gården?
För det är ju så alla "invandrare" ser ut. Enligt SD.
Imorse på nyheterna pratade de om överfallet på en 24-årig SD-politiker, där han överfölls i sin lägenhet och förövarna skar in ett hakkors i pannan på offret. Jimmie Åkesson har uttalat sig om att det här är den värsta händelserna i svensk demokrati (eh, Anna Lind? Palme?) och självklart, om det är sant så är jag väll iallfall moralisktförpliktigad att det är ett oacceptabeln brott. 
Men nu är det bara det, att i rättsläkarens undersökning av mannen pekar allt på att mannen själv har skurit in hakkorstet.
Smart drag. Det måste ju ha slagit honom, någonsin om idag när halva tv-tablån är vigd till mordgåtor, att en rättsläkare är kompetent nog att se åt vilket håll kniven är dragen. Men kanske hade det, om det inte framkommit som ett påhitt, genererat vissa extra sympatiröster till Svergiedemokraterna. Deras politik handlar mycket om att tycka synd om svenskarna, pensionärerna (om de är svenska) och rasisterna.

Alldeles strax, på vägen till jobbet, ska jag gå och rösta för MITT SVERIGE. I mitt svergie är alla människor lika värda och lika välkommna. Vi tar hand om varandra, låter våra barn växa upp i en trygg och tolerantmiljö och vi är stolta över att betala skatt och genererar därav en välfärd i världsklass där vi har råd att låta de som är sjuka vara sjuka.
I mitt Svergie finns ingen rasism, ingen främlingsförgentlighet och ingen privat sjukförsäkring.
För mig är det självklart att rösta rött, för hela Sverige.


Veckans babe


Adam Tensta, hur barnsligt det än må låta så är jag löjligt förtjust i den här snubben. Lyssa på hans låt om sin lillasyster och smält.


Övergångsobjektet sambon.

Jag fullkomligt spottar ur mig blogg inlägg. Inte. Läsarna fullkomligt kastas in på bloggen. Inte.
Tänkte iallfall passa på att dela med mig av en tanke som slog mig idag, ni är fria att själva bedömma om den är relevant eller inte eller helt enkelt sjuk.


Jag har ju under de senaste typ 2 åren uppmärksammas hur människor i min omgivning fullkomligt slänger sig in i galet seriösa förhållanden, blir sambos och låter detta ta upp hela deras fritid (läs liv). Nej, jag syftar inte på någon särskild utan snarare ett fenomen. Kanske en känsla. Eller upplevelse.
Ja, mitt syfte är iallfall inte att vara bitter singel, det är därför jag är så noga med mina förklaringar och slingringar.
Hur som helst. Många människor i 20-25 års åldern blir plötsligt, från att ha varit singlar eller bara allmänt påhittiga, alleldes som förbytta och pratar mer om sin pojkväns nya bil än vad som händer i helgen. Ja, om inte helgen innehåller svärföräldrar, barnkalas eller en romantiskresa till någon gammal äcklig släktstuga på landet förståss där man kan ligga eller bli räddad från spindlar av sin stora starka räddare i nöden. Ibland sitter jag och lyssnar på brudar, ja sorry to say men det är mest brudar, som har så fruktansvärt tråkiga samtal om sina pojkvänner att jag får lust att läsa sportdelen, då bör tilläggas att jag älskar att tjuvlyssna och hatar att läsa om sport. De pratar med om sin kille än sig själva. Kom igen!
Cyniskt? Möjligen en aning, men det är inte det jag vill komma fram till.
Hela existensen blir för många helt plötsligt "jag och min sambo". Ett vi utan dess like. Ett eget ekosystem soffan-sängen-köket-jobbet, en symbios mellan han och henne. 
I  mina ögon har detta hitills verkar bero på någon slags total stressfaktor att om jag inte blir ihop, blir sambo och börjar göra tråkiga "vi"-saker hela tiden så kommer jag aldrig får göra det. Hitills har jag väll sett det så iallfall. Att det handlar om hetsen att bli vuxen.
Men idag, med viss inspiration från kurslitteratuten jag läser just nu, kom jag på det!

Övergångobjekt mina vänner. Många av er är bara övergångsobjekt, om än viktiga och konsistenta.
För enligt forskare är övergångsobjekt lika viktiga för ungdomar och unga vuxna som barn. När barnet ska lära sig att vara självständig och inte klänga på mamma eller pappa, sova själv eller börja på dagis så är en nalle ett fenomenalt övergångsobjekt. När en ung kvinna eller man ska separera från ett helt liv omhuldat av föräldrarna så är en sambo det ultimata.
Nalle-sambo, sambo-nalle.
Det fina i kråksången är inte att en sambo inte skulle fylla samma viktiga funktion som nallen, det gör den med råge, utan snarare: vad händer sen?

Tänk er ett litet barn som har en nalle. Världens finaste nalle. Nallen ska sitta med vid bordet och ha en egen tallrik och äta små bitar av morötter och nallen ska vara med på dagis och få egna julklappar och ha kaffekalas och nallen får alldeles kala fläckar för att barnet gosar så frekvent på nallen. Nallen är hela världen för barnet.
Ett tag.
Men sedan kommer det en tid, och det är inte utan att det värkar lite i hjärtetrakten när jag nu måste ta tillfället i akt att måla fan på väggen hemma hos er som just nu är i samboextas, då nallen inte är så jävla kul längre.
Den kanske får en plats i sängen om den har tur, men förpassas nog oftast till någon dammig garderob eller fuktigt källarförråd och barnet har insett att nallen är inte speciellt rolig att hänga med. Inte alls faktiskt i jämförelse med allt annat.

Det jag vill komma fram till är att nallefasen och sambofasen är övergående. Medans ni jobbar vidare med era utveckningsprocesser med hjälp av övergångsobjekt rullar jag tummarna och väntar.
Eller så skapar jag mina egna övergångsobjekt i form av cynism, bitterhet, ego och Oskar Linnros.

                                


Att brinna. Inuti.

Varför är det så jobbigt att brinna? Att brinna för en åsikt, en ideologi eller helt enkelt en värdering?
Att ha åsikter och uttala dem med hög och tydligröst påstås vara något som uppmuntras och privilegeras men så ser det tyvärr inte ut. Att säga sin åsikt och stå för den är som ett livselexir för mig, och många med mig. Men frågan är om det är värt det, i längden?
Man kommer alltid bara den som blir spottad på, man kommer få ta smäll efter smäll, endel för sin ståndpunkt, men många kommer också att slå på punkter som ömmar just för att det är punkter som hör till det personligareviret.
Jag vill göra en skarp distinktion mellan åsikt och person.
När jag kritiserar en åsikt som någon hyser angående exempelvis en ideologisk fråga så betyder inte det att jag anser personen som hyser åsikten som mindre värd, dum eller enfaldig.
Om någon av mina vänner anser att all sjukvård bör privatiseras så diskuterar jag mer än gärna detta med honom eller henne, men inte utan att vi kan kramas, ta en öl och vara lika goda vänner för det.
Åsikter säger mycket om en människas identitet, det kan jag hålla med om, men i mångt och mycket säger det väldigt lite om personlighet eller beteende.
När jag ger sig in i en diskution, exempelvis i skolan, så hamnar det lätt i att de närvarande regarear över mitt sätt att likte en bulldozer ta mig fram och systematiskt försöka krossa motståndarens argument, likväl som att jag kan säga att jag håller med om vissa punkter och har jag inga belägg för mina argument påstår jag mig inte heller ha det.
Men det blir alltid fel. Jag missuppfattas så ofta. Jag anses för intolerant eller respektlös.
Att jag ser det på ett annat sätt betyder inte att jag har rätt, men jag har ett annat synsätt. Jag är hårdhudad när det kommer till politiskadiskutioner, men inte så hårdhudad när det kommer ner till att tolkas fel pga åsikter.
Det behöver inte handla om åsitkerna i sig utan om sättet jag för fram de. Att jag inte ger mig.
Varför jag är sådan vet jag inte.
Men jag brinner.
Och det har jag alltid gjort.
När man brinner så starkt för en fråga att man är beredd att med ord gå genom eld och vatten för att föra fram sin åsikt så stöter man på törnar. Man får skit. Och man kommer absolut inte vara den populäraste  i gänget. Man kommer bli skrattad åt, man kommer bli suckad åt, men kommer att bli hånad.
Jag menar inte att jag är ett offer, men ofta missuppfattad.
Kanske kan jag trösta mig med att jag sover lite godare om natten när jag vet att jag aldrig kan bli del av den tysta, kollektiva massan eftersom jag inte håller käften.
Och någonstans måste jag rannsaka mig själv och fråga mig vad som är mest värt; att bli sedd som någon annan än vad man är eller att våga stå upp för sin åsikt?

Veckans babe



Han är snygg och jag är kär.

It's a new boyfriend in town.
Jag är ihop med Oskar Linnros nu.
Det är väll det jag önskar att jag skulle skriva och vara ärlig.
Men det är bara första meningen som är sann.

Han är inte bara grymt sexig, hans skiva är dessutom helt fantastiskt bra.
Jag lyssnar på den kanske hmm..*Maria Montazami paus*...två gånger om dagen.

Hur som helst, han blev veckans babe för att han är idealmannen med stort I.
Han är het, ser tuff ut men kan prata (eh, sjunga) om känslor. Baby!


Det finns ett par grejer som irriterar mig...

  • Folk som irriterar sig på att man pratar i telefon på bussen/tåget, men man får prata med sitt resesällskap
  • Människor som skriker på bussen eller spårvagnen, alternativt spelar musik genom en megafon
  • När spårvagnen är så full att man måste stå, gärna tryckt mot någons svettiga kropp
  • När män med håriga, svettiga armhålor och linnen envisas med att hålla i stången på spårvagnen och ens ansikte är precis i höjd med armhålan
  • Folk som skrattar på fel ställen i biofilmen
  • Människor som gör sig viktiga över vilka arbetsuppgifter de har på jobbet och hur outbytbara de är
  • Folk som inte har någon koll på vad de snackar om men ändå ska ge sig fan på att dom har rätt (tänk SD-väljare som inte har läst partiprogrammet
  • Personer som fiser på bussen så det luktar
  • När man har tusen saker att bära, gärna tunga och folk bara måste tränga sig förbi en så man nästan ramlar
  • folk som stöter till en utan att be om ursäkt
  • folk som inte håller upp dörren eller som inte tackar när man håller upp dörren för dem
  • folk som sätter sig på ens väska på vagnen istället för att lite artigt be en flytta på den
  • alla dessa människor som ännu inte insett vilket ineffektiv sätt det är att gå på spårvagnen innan de som ska av har gått av
  • folk som går jätte långsamt i bredd
  • folk med barnvagnar som går jätte långsamt alternativt står stilla mitt på gatan
  • folk som har sina skitungar springande löst och när man råkar gå in i dom för att dom plöstligt piper in mellan fötterna på en blir irriterade
  • folk som röker på spårvagnen
  • kassapersonal som inte fattar att de först ska hjälpa kunderna, sedan umgås med sina kolleger
  • kassapersonal som inte kan sluta prata med kunden framför en så man får stå i kö i hundra år när man har bråttom
  • när de öppnar en kassa till i affären för att kassan man står i står stilla och alla hundra som står bakom en i kön byter till den men man hinner sist för att man redan lagt sina varor på bandet
  • trafik-Hitlers. Alltså människor som tror att de är trafikpolisr och gärna visar ett förmanande finger när man byter över heldragenlinje
  • folk som tror att de kommer komma hem en timme senare om de släpper över en bil i sin fil
  • bilister som nästan kör över en, hytter med näven och skriker glåpord när man råkar gå ut i gatan
  • folk som parkerar så illa att de tar upp två platser varav en är den sista lediga inom en kilometersradie
  • människor som är paranoida att någon ska höra vad de säger och därför viskar jätte tyst så man inte hör
  • folk som alltid väljer "maybe attending" på facebook. Lägg av, vi vet att ni vill ha alla dörrar öppna för att kunna välja det roligaste
  • folk som är sådär överdrivet glada när man är på piss humör och absolut inte kan låta en vara på iss.humr i fred
  • människor som säger "sluta klaga, gör något åt det istället" när man gnäller för gnällandetsskull-
  • när man lyssnar på program i stil med "Ring P1" och får bryt för att folk är så idiotiska men man kan inte säga emot dom
  • när folk tycker att den perfekta lösningen på problemet "det är fullt i soptunnan" är att ställa det på marken så det inom en timma ser ut som en soptipp runt huset
  • när folk inte respekterar tvättiderna. Ja, jag är tvätt-Hitler.
  • långsamma människor.
  • folk som går på en nästan full spårvagn och man gå  bakom dom när de ska ställa sig i gången och leta igenom hela vagnen med blicken för att hitta två tomma platser för att de kommer typ dö om de sitter brevid någon och medans de letar igenom vagnen hinner alla platser bli fulla och man får stå hela vägen till stan.
  • folk som har oupfostrade hundar.
  • barn som kräks på bussen.
  • människor som sitter bakom en på bussen och hostar så det blåser på en.
  • besserwissers.
  • folk som tenderar att säga "vi svenskar" "vi heterosexuella" "vi vanliga" och så vidare. Gärna lärare i skolan som liksom förutsätter.
  • människor som har åsikter om förorten trots att de aldrig satt sin fot där.
  • folk som frågar mig vad jag har i öronen eller konstaterar att mina örhängen är stora. Tack för den värdefulla informationen, kan jag få den skriftlig?
  • folk som vill disskutera men inte har nåon fakta bakom sina argument (tänk SD).
  • folk som förenklar saker (tänk SD)
  • att man tvingas rösta i den kommun i kommunalvalet som man var folkbokförd i en månad innan valdagen.

To be continued...

 

 


Det är inte så enkelt som ni vill få oss att tro, SD!






Jag får psykbryt på Sverige Demokraterna. They gotta be kiddin me....
Jag såg på debatten mellan Gudrun Schyman och Jimmy Åkesson på Agenda ikväll.
Åkesson ville hela tiden ha det till att Gudrun kallar svenska män talibaner och på frågan om vad man ska göra åt våldtäkter som begås av svenska män (majoriteten av brotten) så kan inte Jimmy Åkesson annat än att återigen skylla på invandrarna och att Gudrun och Fi vägrar inse fakta.


Hur kan man komma undan med att beskylla en grupp av människor för alla brott och våldtäkter i ett land? Tänk om Fi gick ut och sa att alla sexuella öbergrepp begås av pensionärer, då skulle det ta hur i helvete. Men varför är "invandrare" en grupp som ska beskyllas för allt ont? Och det verkar dessutom okej att göra det.
Varför våldtäkts anmälningarna har ökat och enligt SD är något av de högsta i världen handlar framförallt om att så många människor kämpat för att synliggöra offren. Det har vi kunnat göra här för att vi ändå, till syvende och sist är ett väldgit jämnställt land med en öppen syn på sex och med en relativt hård sexuallagstiftning.
Det är med andra ord, mina ord, bra att anmälningarna ökat. Det behöver nödvändigtvis inte betyda, vilket SD menar, att det bor för mycket invandrare här och deras största intressen är förutom att odla lök i parketten, bombhota julfester, slå sin fru just att jaga svenskabrudar från bussen på Lördagsnätterna och våldföra sig på dom.

Jag är också irriterande trött på folk som säger "vi kan inte ta hand om invandrarna som bor här".
JO, det kan vi, problemet är snarare att ingen är intresserad av att göra det. För vad görs egentligen åt segrigationen, arbetsmarknadsdiskrimineringen och stödet?
Det föds för få barn i landet och ändå har folk mage att säga att vi inte kan "ta hand om invandrarna". Tänk om politikerna och makthavarna faktiskt började att egegera sig i att göra det bra för ALLA människor i det här landet.
Det slår mig hur äckligt legitimt det har blivit att kategorisera människor. Trots att vi är lärda att alla människor är lika värda är det numera ingen osanning att vi är förbannat snabba med att skilja på folk och folk. Jag är uppenbarligen mer värd än min granne, bara för att jag råkar vara född av en svenskmamma och har en svenskpappa här i Sverige och hon råkar vara född i Iran.
Så, varför är det så viktigt att få stänga människor ute? Varför ska gränserna stängas? Varför ska människor få dö i sina krigs- och svältdrabbade länder bara för att vi är så jävla tillknäppta och håller på vårt? Jag tycker att ska vi utvisa kriminella invandrare ska vi fan införa dödsstraff också OCH ha en straffkoloni dit vi skickar svenska kriminella. Så modernt känns det där populära sandlåde argumentet.

Sandlådepolitik är faktiskt ett bra ord för att beskriva Sverige Demokraterna, för den är så förenklad att jag blir mörkrädd. De hittar på statistik och de skyller ALLT på invandringen. Får de en fråga, som Åkesson får i Agenda om va de ska göra mot våldtäkter som begås av svenskar så har han inget svar. Istället står han och gapar om att Gudrun Schyman vägrar inse fakta. Vems fakta? Vemsk sanning? Han beter sig som vi gjorde på debatterna vi hade på Svenska lektionerna på högstadiet, och det verkar vara en trend hos SDs politiker.
Åkesson visar också ett foto på en kvinna i slöja och vill med detta visa en stackar förtyckt kvinna. kalla mig gärna naiv, men jag ser inte förtrycket av en kvinna bara för att hon har slöja. JAG ser förtryck dagligen i media och runt omkring mig, det gör jag, men det är ett förttryck där kvinnorna istället för att kläs på kläs av och görs till villiga, kåta, tysta fucking knulldockor.
Förtrycket jag pratar om är det förtyck som i väst tagit uttryck i total exploatering av kvinnor och den kvinnliga sexualiteten. För helt ärligt, vad är skillnaden mellan ett glansigt Slitz omslag med en kvinna endast i klädd små stingtrosor som poserar med halvöppna, om möjligt ännu glansigare läppar som bara skriker "Do me" och en kvinna som bär niquab. Vad är skillnaden mellan att förväntas vara oskuld tills man gifter sig med en man som farsan valt ut och att lära sig suga kuk som 13-åring på en nerklottrad skoltoalett?

Jag vill mena på att det västerlänska förtrycket i sin ytterlighet borde jämnställas med talibanväldet. Så ja Åkesson, svenskamän är inte så jävla olika talibaner. Svenska män förtrycker, slår och våldtar kvinnor. Precis som arbaber, afrikaner, turkar, engelskmän, amerikaner, fransmän, libaneser och så vidare tills alla världens nationaliteter är uppradade.
MEN inte alla. Långt ifrån alla.
Det finns män som begår fruktansvärda brott mott sina fruar, flickvänner, döttrar och främmande tjejer som befinner sig på fel plats vid fel tillfälle. Att helt enkelt bunta ihop dom, påstå att alla är invandrare och att vi ska skicka hem dom är enligt mig ett hån och en kränkning mot alla utsatta tjejer, flickor och kvinnor, för med det resonemanget tar man bort allvaret och vikten i att ta dessa brott på allvar och göra allt för att stoppa dem.
Dessutom, om vi nu ska skicka hem den invandrare som våldtar en tjej, legitimerar vi då inte att han gör samma sak mot andra tjejer i sitt hemland?
Eller är det värre att våldta en blond tjej än en svart tjej? Och  är det mer okej att misshandla och våldta för att man heter Svensson i efternamn jämför med om man heter Hussein?
För någonstans hamnar man ju i att man faktiskt legitimerar brott för vissa etniciteter.
Man säger både att det inte är lika farligt att svenskar våldtar och dessutom menar man att man inte kan vänta sig så mycket mer av invandrare.
Jag minns när jag gick på högstadiet och någon nazistgrupp hade satt upp en massa klistermärken i Mölndal. Där fanns ett som etsat sig fast på min näthinna. En ritat bild av en vit tjej som ligger på marken och ett antal svartamän turas om att våldta henne. Då var det nazism, nu är det ett parti som beräknas få omkring 6% av väljarnasröster i valet. Det är något som får mig att tappa hoppet.

Invandrare förresten, jag hatar det ordet. Flera tusentals nationaliteter buntar ihop till en enda grupp som ska tycka, känna och ses som exakt samma skrot och korn.
Men det är underligt att vi har så få utlandsfödda svenskar som ger sig in i debatten. Kanske är det precis som SD motsatts påstår, att svenskarna inte vågar stå upp mot invandringen för att de är rädda. Vi legitimerar ett parti som står och påstår att bara blattar våldtar. Vem är det som borde vara rädd? Är det jag som blondtjej som helgonförklaras eller är det killen från mellanöstern som stämplas både som taliban, terrorist, våldtäktsman och mördare?
Jag vill verkligen sända en tanke till alla underbara "invandrarkillar" som jag mött i mitt liv, vänner, pojkvänner, arbetskamrater, klasskompisar och så vidare,  alla dessa killar som precis som majoriteten av männen som lever och bor i Sverige ALDRIG skulle tänka sig att höja handen mot en kvinna, killar som tycker att våldtäkter är precis lika vidriga och oacceptabla som jag tycker och som nu blir beskyllda för att vara en hög med potentiella våldtäktsmän. För oavsett vad SD säger, så finns ni!

Jag skulle också vilja ta upp att SD påstår att vi svenskar blir påhoppade för att vi firar svenska traditioner för det är inte något jag känner mig minsta lilla bekant med. Bara en sån sak som skolavslutning i kyrkan, sen när började svenskarna bry sig om kyrkan? För de flesta av oss är kyrkan ett ställe dit man går på bröllop, begravning, dop och konfirmation. Inte mer än så. Men plötsligt blev det skitviktigt.
För är kyrkan så jävla viktigt så börja gå på högmässor och gudstjänser istället! Betala skatt till kyrkan, var aktiva i era församlingar, läs bibeln och engegera er i kyrkansarbete!
Fast det verkar ingen vara intresserad av, däremot är det ett bra argument för SD att ta till när de sprider sin islamofobi vida omkring. 
Jag blir också mycket konfunderad när SD pratar om att "vi svenskar" inte kan sjunga nationalsången eller gå ut med flaggan för då blir vi kallade rassar. VEMS FEL ÄR DET? Inte invandrarnas iallfall, vilket SD skyller det på.
Det är alla ju alla jävla nassar och rassar som använder våra nationalsymbolen och skitar ner dom. Det är också SVERIGE demokraterna som använder vårt landsnamn för att representera åsikter som hos mig väcker en avsky inte ens värdig min västa fiende.
Peronsligen har jag inget behov av att glida runt i Sverige tröja, inte för att jag på något sätt känner mig rädd, utan snarare för att jag inte känner någon direkt nationalistisk kärlek till det här landet för tillfället. Ett land där marknaden är viktigare än individer och hela samhället håller på att segregerasönder sig genom att sätta ett pris på människor.

Jag är ledsen, men det är för enkelt att skylla allt på invandringen. Det finns inte en sådan enkel lösning, det är bra mycket mer komplext.

Veckans Babe

Veckans Babe är *trumvirvel* Andreas Andy Abrahamsson.
Motiveringen lyder: Andreas lyckades med precis rätt sorts smicker för att jag skulle sätta igång med det här skrivandet igen och Andreas är en fin kille. God, glad, snäll och charmig. Vad jag vet är han singel, så öppet mål brudar. Åk till Smögen och ni hittar honom på Ica. Eller där det finns fiskar.

Jersey Shore vs. Mitt i naturen.

Eftersom efterfrågan verkar vara skyhög så ska jag försöka sparka liv i det här gamla tidsfördrivet. Bloggen med stort B.
Veckans babe is on the request, men först tänkte jag ge en liten update.
Mitt liv pendlar mellan Jersey Shore och Mitt i naturen. Fast utan sex. Någon slags kamp. Känns som om jag kommit till ett vägskäl. Ska jag helt börja ägna mig åt pensionärsativiteter? Börja göra musikkrysset (vilket jag skulle suga på), spela boule, gå på symöten och åka på bussresor för att titta på gamla slott?
Jag går i dess tankar för att mina senaste dygn har varit som hämtade ur ett samtal med en lagom aktiv pensionär på bussen.
Jag lyssnar på P1, plockar blåbär, promenerar, målar och sover alldeles för många timmar. Rekreation. Skulle jag kalla det. Men vi får se hur länge det håller i sig. Det var den där pendlingen som syftas.
När jag orkar ska jag berätta om min sjuka resa till jobbet häromdagen. Om mannen som stal en stol och tidningsbuidet som tappade bort sin tidningsvagn.
Så kom tillbaka, så du inte missar.

Veckans Babe

                                          

Från och med nu ska jag varje vecka gå i Evas brorsas fotspår och köra veckans babe. Om någon som inte är känd av någon outgrundlig anledning vill bli veckan babe går det bra, bara du gör en sak: put a ring on it!
Du friar, jag klistrar in dig.

Denna regniga fredag då jag för det första vart ute och åkt moppe i regnet och för det andra snart ska gå till jobbet, så gottar jag mig lite, eller mycket, i Travie McCoys underbara leende samtidigt som jag lyssnar på hans låt "Millionaire" på repeat. Fantastisk låt!
Anledningen till att Travie är värd en plats som veckans babe är för att jag är helt förlorad i den här mannen och har varit det ett bra tag (ungefär sedan GymClass Heroes släppte sin första låt).
Jag fattar inte varför Kate Perry bytte ut honom mot Russel Brand.
Fast det blir iofs mer till mig.

                                                

Torktumlare

Det känns som om jag spenderat den senaste månaden i en torktumlaren men har nu äntligen kommit ut. Omskakad men glad och med armar och ben i behåll.
Äntligen är tentan avklarad och jag har börjat jobba. Sen ska man inte ropa hej fören man är över ån och jag är rädd att det kommer bli ett rätt orentligt underkänt på tentan...MEN det blir lite fri tid innan omtentan iallafall.
 Bara hästjobbet med tapetsering och flytt också...Fast det kommer bli bra och fint. Det kommer det.
Så nu är väll det enda jag möjligen kan klaga på regnet.
Men vem kan klaga på det när Frieda kommer hem ikväll?

                                       

Heta brudar och sköna rytmer


http://www.myspace.com/masterkatten

http://www.myspace.com/theserengeti
http://www.myspace.com/systersol1
http://www.myspace.com/etziah

2009-07-11 - CLEO & SYSTER SOL från Rookie / Hultsfredsfestivalen

Klicka in på dom och lyssna om ni vill höra riktigt skön musik...

My handyman and the bikini-ågren

Tystnaden som uppstår när min ursexiga bovärd sträcker sig upp för att känna om det är smuts i skåpet och tröjan åker upp tillräckligt mycket för att hans sexpack ska uppenbara sig framför mig. . . 
Jag skojar inte, jag var tvungen att kolla bort för att inte avslöja mitt fånleende.
Fy fan vad han är het. Jag kommer börja göra sönder saker och ringa honom. Nu är det sagt. Avhållsamheten är inte bra för mig tror jag. Nu är det också sagt.

I övrigt finns mycket att önska. T.ex. att sommaren inte skulle kommit innan jag hann komma i bikiniform. Nu stod jag där och provade bikinisar som Sunes mamma i Sunes sommar med glädje skulle klätt på sig.
Tantbikinis, OCH inte på det där trendiga tant sättet utan på det där vad-ser-jag-minst-blek-fet-i sättet. Fy fan.
Speciellt eftersom att jag har ett jobb då jag kommer få bara ungefär varje dag hela sommaren. Man kanske skulle sluta äta. Eller göra som min bovärd, springa upp för trapporna med verktyg i händerna.

                                      

Money must be funny

Jag vill vara rik! Nu är det sagt. Jag vill bara glida runt och fika, göra resturangbesök, dricka drinkar, dricka dyrt kaffe, shoppa, ha en bil, glida runt nedcabbat, kunna föra mig högklackat utan att ha ont i fötterna, kunna betala för att vara snygg och så vill jag ha en hund.
Är det så jävla mycket begärt eller?
När endel människor får iPhones i goodiebags bara för att dom har en lame blog fan så blir jag fan irriterad. Har man en lame blogg som genererar intäkter kan man fan köpa sin egna grejer. Det samma gäller kändisar som får gratis kläder.

Varför måste jag leva på jävla CSN? Åhhh...jag börjar förstå vad de vuxna menade när man man liten och de slängde sig med orden "Livet är orättvist". Det är det ta mej fan.

                      

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0