Mellan tio och sjuttio

Det råder inga tvivel om att västtrafik måste vara Sveriges mest hatade företag. Jag finner inte längre några ord för min ursinnighet över företaget som sköter kollektivtrafiken i den här staden.
Varför?
Jo, jag ska berätta en historia.

Det var en gång en student som bestämde sig för att det inte funkade att tjuvåka på spårvagnen till universitetet (tyvärr inte av moraliska skäl utan mer ekonomiska, det är för dyrt att bli haffad) så hon bestämmde sig för att köpa ett månadskort. Damen på pressbyrån ville ha 100 kronor i pant för "det blåa plastkortet", jag vet inte om det är extra dyrbara kort eller om dom helt enkelt anser att folk överlag är jävligt slarviga (antagligen den kombinationen) men; då jag redan insett att jag inte kommer undan att betala hutlösa hundra kronor för den där lilla blåa plastbiten (i Stockholm får man välja färg på kortet!) så gjorde jag snällt som hon sa.
Igår skulle jag ladda på mitt kort med kontanter för att kunna åka som en duktig betalande resenär när jag åker utanför kommungränen också, så jag travar in glad i hågen och tror att kalaset ska gå på en hundralapp jämt.
Mannen i oklädsam Pressbyrån skjorta förklarar att jag msåte btala hundra kronor i pant.
Jag försöker irriterad hävda att jag faktiskt redan betalat pant för kortet men han fortsätter säga att det blir två hundra kronor. Jaha, säger jag ilsket, då får jag väll helt enkelt punga ut och så sliter jag upp plånboken.
Medans jag slår min kod börjar det dåliga samvetet komma som en illasmakande bieffekt och jag känner mig tvungen att be som ursäkt. Jag vet själv hur jävligt det är att stå i kassan och få skit för saker man faktiskt inte har något att göra med.
Trots att jag vill säga till mannen i skjortan att jag är hemskt ledsen för mitt utbrott är det end ajag får ur mig ett suckande "Jag är bara jävligt skeptiskt till hela det här nya systemet" och så försöker jag le.
Han ler inte tillbaka. Varför blir jag förvånad?

Jag har så otroligt svårt att förstå vad det är jag betalar för?
Mitt månadskort kostar 230 spänn, billigt. Men då måste jag ju betala för plast kortet. Alltså 330 spänn.
Sedan vill jag fylla på med kontoladdning för att kunna åka dit mitt kort inte gäller.
440 spänn och sist men inte minst utan snarare störst måste jag lägga en hundring till på ingenting. 550 spänn.
Dvs att jag just betalat en månadskollektivtrafik och inte fått ett skit för det.
Jo, förresten, ett dyrbart plastkort.
Så jag vill avsluta med två tankar

1) Tänk om man var tvungen att betala 100 spänn för varje nytt bankomatkort. Då hade jag ensam betalat årslönen för Nordeas högsta chef efter alla kort jag slarvat bort och glömt.

2) Grattis Vässtrafik, ni har just kommit på det bästa sättet att tjäna pengar på. Ta betalt för påhittade saker som man aldrig får Ungefär som dom där som ringen till pensionärer och säger att dom vunnit pengar och sedan lurar av dom kontonumret och koden. Sedan ska ni kasta skit på gratisåkare... jo man tackar!