Mellan tio och sjuttio

Idag gjorde jag det. Det där jag fasat för så länge. Synd bara att jag inte kunde göra det som en normalmänniska med väska, jacka och mobil utan istället med tofflor på fötterna och ett paket klädnypor i handen stod jag i trapphuset och försökte spola tillbaka tiden.
Du kanske har gissat vad jag gjorde?
Ja, jag låste mig ute ut lägenheten när jag skulle hämta min tvätt i tvättstugan. Jag trodde jag tog med mig min dörrnycket men istället stod jag med nyckeln till min teater i handen och såg dum ut.
Jag vill dock poängtera att det hade kunnat vara värre. När jag skulle tvätta jeans slängde jag in jeansen jag hade på mig också eftersom jag hade en tunika på mig, tänk om jag inte bytt om innan jag låste mig ute. Det hade varit värre.
I ett förvirrat ögonblick försökte jag peta upp fönstret som stod i vädringsläge med barnspärr men naturligtvis utan resultat.

Jag fick helt enkelt chansa och halvspringa genom hela högsbo med tofflor på fötterna hem till min hyresvärd och ringa på porttelefonen.
Det var tur att han var hemma annars hade jag nog lagt mig ner och gråtit.
med extranyckeln i handen kunde jag springa hem igen, hämta ut min tvätt en minut innan tiden gick ut, slänga i mig min sallad som jag gjort iordning innan jag stängde mig ute och med en extra koll i väskan efter nycklarna bege mig till min teater.
Nu har jag bara ett problem, jag har båda nycklarna hemma hos mig så låser jag mig ute nu så är det åt helvete.
Jag får helt enkelt skynda mig att lämna tillbaka nyckeln och skaffa en rutin att ha fönstret öppet på glänt (utan barnspärr när jag tvättar).
Som någon sa på teatern "Det är bara du som gör sådana saker".
I'm proud of being a virrpanna