Mellan tio och sjuttio

Jag träffade en snubbe igår, en kines i lila overall och håriga öron. Okej det är en hund. Men inte vilken hund som helst det är Beccas kinesiskanakenhund Atlas. Vilken godbit, där får till och med Moas strävhåriga Senta konkurens.
Det var kärlek vid första ögonkastet iallafall från min sida.
Men nej, jag ska inte skriva mer om hunden, det får räcka. Det är inte kul att läsa.
Däremot tänkte jag belysa det faktum att det är så mycket folk i stan att man knappt kan ta sig fram, varför har folk pengar? Det är helgen innan löning, jag trodde att alla var lika barskrapade som jag är för tillfället. trots det kom jag hem med en tröja. En rea tröja. 49 kronor så det gills inte riktigt.
Dagens spårvagns observation var följande, en tjej som kom på med resväska, ryggsäck och kudde. Ingenting konstigt där, det hade inte varit någonting jag ens hade brytt mig om och hon inte, när hon sätter sig brevid mig lägger sin kudde på sätet. För att göra det hela ännu värre så sätter hon sig på den.
För att förtydliga det hela var det en sådan kudde man har i sängen och sover med. En kudde med mumin örngott.
Hur vidrigt är inte det?
Jag var stum. Jag är ännu stum.

Några som inte är stumma är mina grannar. Det är "Höststädningsdag" på gården, något som jag skolkar från. Just nu håller dom på och vattnet blommorna utanför mitt fönster. Jag gömmer mig inomhus för att slippa hjälpa till.
Dom verkar dock ha väldigt, väldigt gemytligt här utemför när dom dricker kaffe och pratar om vattenslangar och vårlökar.