Plysch och grillz
Jag är sjuk och har tvingat mig på mamma och pappa för lite medömkan och ligger sedemera och hostar i mitt gamla rum. När jag kom hit blev mitt första projekt att hitta ett par mysbrallor att glida ner i.
Bingo! Ett par grå plysch-byxor som jag brukade använda på gymnasiet (!).
Dom är både fula och för stora, OCH det konstigaste är att jag aktiskt brukade ha på mig dom i skolan och ute bland folk.
Jag vet inte vad som är värst, att jag hade på mig förstora mjukisbyxor in public (fjortisvarning, fjortisvarning) eller att jag brukade matcha dom med en lika grå plyschjacka och bling-bling i öronen.
Kanske är ett minne från detta år då plyschdräkter var något av the shit i förorten (vilket dock inte ursäktar min oförlåtliga version av bling-bling-walla modet) aningen värre.
Här kommen en tillbaka blivk från 2002-2003 någon gång:
På spårvagnen såg jag en kille som var klädd i baggy plyschdress i babyblått och vitt, pärlorna längst ner i hans 'cornrows' färgmatchade i precis samma ljusblåa och vita, i örnonen hade han stora glitterstenar och på fötterna kritvita nikes. Jag minns än idag i vilken ascination jag berättade om honom för mina tjejkompisar.
Den här killen var en cool kille. Han var hiphop. Då.
Men på den tiden var nog plysch lite som grillz var för nåt år sedan.
Det påstås vara coolt men är egentligen rätt lame och kommer vara det töntingaste man kan ha ett halvår senare.
Bingo! Ett par grå plysch-byxor som jag brukade använda på gymnasiet (!).
Dom är både fula och för stora, OCH det konstigaste är att jag aktiskt brukade ha på mig dom i skolan och ute bland folk.
Jag vet inte vad som är värst, att jag hade på mig förstora mjukisbyxor in public (fjortisvarning, fjortisvarning) eller att jag brukade matcha dom med en lika grå plyschjacka och bling-bling i öronen.
Kanske är ett minne från detta år då plyschdräkter var något av the shit i förorten (vilket dock inte ursäktar min oförlåtliga version av bling-bling-walla modet) aningen värre.
Här kommen en tillbaka blivk från 2002-2003 någon gång:
På spårvagnen såg jag en kille som var klädd i baggy plyschdress i babyblått och vitt, pärlorna längst ner i hans 'cornrows' färgmatchade i precis samma ljusblåa och vita, i örnonen hade han stora glitterstenar och på fötterna kritvita nikes. Jag minns än idag i vilken ascination jag berättade om honom för mina tjejkompisar.
Den här killen var en cool kille. Han var hiphop. Då.
Men på den tiden var nog plysch lite som grillz var för nåt år sedan.
Det påstås vara coolt men är egentligen rätt lame och kommer vara det töntingaste man kan ha ett halvår senare.
Kommentarer
Trackback
