Mellan tio och sjuttio

Det puttrar villt och jag ligger i startgroparna för att sätta igång det som kommer att vara första steget mot min riktiga framtid.
På Måndag börjar skolan och trots att det varit en rätt turbulent vecka med både förkylning och känslobryt så känner jag min uppriktigt lycklig.
Hur uttar sigg detta då hos min person?
Jag har städat, skurat golvet, diskat, satt nya värmeljus i värmeljushållarna, möblerat om (om man kan kalla att byta plats på en byrå och ett skrivbord möblera om så) och tagit tag i mitt sociala liv. Sagt upp medlemskapet i två bokklubbar jag av misstag gått med i och äntligen efter tre-fyra år av ofrivliggt stödande av Green Peace tagit bort mitt autogiro.
Det är så man kan bli poetisk för mindre.
Men, allt är ju trots allt inte frid och fröjd, inte om man kollar på mitt kontoutdrag.
Jag tenderar att börja shoppa hejdlöst när jag får sådana där "oj, vad livet är underbart"-ryck och det har jag gjort även denna gång.
Nu med ursäkten att "Jag börjar ju skolan nu och om jag inte köper nya kläder komme rjag komma försent till varenda föreläsning för att jag in te vet vad jag ska ha på mig"
Den berömda klädkrisen. Lika mycket en orsak till otaliga missade spårvagnar, bussar, tåg och säkert flyg som en anledning att okynnesa shoppa.
Kurslitteratur? Äh, vem behöver det? Mat? Äh.